Bredaryds koordinationsbana : att skapa en plats för fysisk aktivitet för barn, med barn

Sammanfattning: I en tid av ökat stillasittande får barns utemiljöer allt större betydelse för deras fysiska och psykiska utveckling. Hur barns utemiljöer utformas ligger i relation med hur de används. Om användarna själva får vara med och påverka gestaltningen ökar chansen att platsen lever upp till användarnas behov. Detta projekt redovisar arbetet i den samverkansprocess som genomförts i gestaltningen och utvärderingen av, vad som nu kallas, Bredaryds koordinationsbana, vilket är en plats som ska inspirera barn till fysisk aktivitet. I planeringen av samverkansprocessen lät jag mig själv inspireras av andra projekt där barn involverats i gestaltningsprocesser. Jag tog del av litteratur om delaktighet som Sherry Arnsteins delaktighetsstege och Sveriges Kommuner och Länstings omarbetade version “Delaktighetstrappan”. Ytterligare inspiration till utformningen av min samverkansprocess har hämtats ur metoderna REBUS och GÅTUR. Klass fyra i Bredaryds grundskola bjöds in för att delta i projektet och ge sina idéer om hur man skapar en plats som inspirerar till fysisk aktivitet. Under våren 2018 hölls fem stycken workshops tillsammans med eleverna i fjärdeklassen. Workshopparna innehöll aktiviteter som platsinventering och analys, skissande och modellering och därtill även konstruktion av själva anläggningen. Slutligen hölls en utvärderingsworkshop för att bedöma resultatet av samverkansprocessen samt samarbetet mellan mig och barnen. I utvärderingen konstaterades att barnen var nöjda både med anläggningen som skapats och med samarbetet med mig som landskapsarkitekt. Genom detta projekt har jag lärt mig om hur man planerar, genomför och utvärderar en samverkansprocess med barn. Min strävan efter en hög deltagandegrad har gjort att barnens idéer och tankar från tidigt skede präglat gestaltningsprocessen och därmed tydligt syns i den slutgiltiga gestaltningen. Jag har under arbetet gjort iakttagelser om att vissa individers koncentrationsförmåga varit högre vid praktiskt arbete som genomförts utomhus, kontra teoretiskt arbete inomhus. Denna iakttagelse ligger i linje med Faskungers slutsatser om ökad koncentrationsförmåga vid utomhuspedagogik. Vikten av utomhusvistelse i arbetet stöds också i Nordins konstaterande om att barn upplever sin omgivning bäst vid direkt kontakt med den vuxne samt med platsen. En av mina slutsatser i arbetet är därför att, varierande uppgifter och arbetsmiljöer leder till en mer inkluderande samverkansprocess.