Effekten av kantzoners bredd på terrestra evertebraters nedfall till skogliga vattendrag

Sammanfattning: Kantzoner längst vattendrag i skogen är en komplex och artrik miljö som är av stor vikt för flertalet arter. Ett stort hot mot kantzoner är skogsindustrin och främst kalavverkning som kan ha en negativ effekt på hela ekosystem. Det finns idag ingen lag som kräver att kantzoner längst vattendrag bevaras med det rekommenderas. En kalavverkning kan minska tillförsel av nedfall som terrestra invertebrater till vattendraget med så mycket som en tredjedel, även om en kantzon på 30 meter bevaras. Tillförsel av terrestra invertebrater till vattendragen är av stor vikt då det kan utgöra upp till 50% av energiintaget hos fisk. Frånvaro av terrestra invertebrater skulle kunna leda till en ökad biomassa av perifyton och en minskad tillväxt hos fisk. För att undersöka om kantzonernas bredd längst vattendrag i skogen påverkar nedfallet av invertebrater till vattendraget genomförs en fältstudie. 17 lokaler har besökts i studien där fällor placerats ut på två ställen längst en 100 meters sträcka. Fällornas innehåll sorterades sedan till ordning. Krontäckningen kontrollerades även på varje lokal och vegetationen inventerades. Regressionsanalys, HCA, PCA och korrelationsanalys utfördes. Efter analys indikerade resultatet på att det är vegetationens sammansättning som är den viktigaste faktorn. Lokaler med mycket örter och bar jord hade en större förekomst av individer och ordningar. Detta kan bero på att ett kalhygge släpper in mer ljus och värme. Avverkade områden kan ha högre näringsvärde vilket kan gynna flertalet arter. Lokalerna som besöktes i studien var förhållandevis ung produktionsskog vilket kan även ha spelat in då dessa skogar har en relativt låg biodiversitet. Vid planering och konstruktion av kantzoner längst skogliga vattendrag bör det prioriteras att skapa kantzoner av god ekologisk status.