Analysmodellen och revisorns oberoende

Sammanfattning: Frågan angående revisorns oberoende har diskuterats sedan revisionen infördes. Nu har debatten fått ny fart efter diverse företagsskandaler och den 1 januari 2002 infördes en ny revisorslag i Sverige. Revisorerna måste nu inför varje uppdrag pröva om det finns risker att rubba förtroendet för hans eller hennes självständighet respektive opartiskhet. Detta görs med hjälp av den så kallade analysmodellen då man utgår från egenintressehot, självgranskningshot, partställningshot, vänskapshot och skrämselhot. Rubbas förtroendet ska revisorn avböja eller avsäga sig uppdraget, såvida inte särskilda omständigheter medför att hans eller hennes oberoende inte har någon anledning att ifrågasättas. Revisorerna kan även vidtaga motåtgärder för att eliminera hot mot opartiskhet och självständighet. Vårt syfte med det här arbetet är att beskriva analysmodellen och hur den fungerar i praktiken. Hur den upplevs av revisorerna, om den fyller sin funktion eller om det behövs ytterligare lagregleringar. Vi studerade först relevant teori inom ämnesområdet, för att sedan utföra empiriska undersökningar som kopplas samman med teorin för analys och slutsatser. Vi ansåg det mest lämpligt att använda en kvalitativ metod då vi tyckte att intervjuformen var att föredra då vår avsikt var att analysera analysmodellen och dess funktion mer ingående. Vi är medvetna om att den kvalitativa metoden ger subjektiva svar och använder därför intervjusvaren som exempel för att påvisa hur respektive revisor uppfattar fördelar och nackdelar med analysmodellen, med avseende på oberoendehoten. Vi kan inte ur det lilla urval vi undersökt dra slutsatsen att de uppfattningar vi finner är generella, även om dessa kan delas av andra. Enligt vår undersökning är det en fördel att analysmodellen infördes. Fördelen är att det har tänkts till ytterligare ett led när det gäller oberoendet. Vid införandet uppfattades den som svårtolkad och besvärlig, det krävdes mer tid och utbildning, men nu går den på rutin och fungerar väl i praktiken då den finns inbyggd i revisorernas revisionsprogram. Den fungerar bra som stöd och hjälpmedel för att hantera oberoendet, den ger även mer utrymme för individuell bedömning i varje uppdrag. Analysmodellen är fullt tillräcklig för att hantera oberoendehoten och det behövs inga ytterligare lagar och regler. Slutsatsen som vi kommer fram till utifrån detta är att i det stora hela kan man lita på revisorernas oberoende.