Att föräldra sin förälder? : en diskursanalys om omsorgsgivande och ansvarstagande barn

Sammanfattning: Studiens syfte är att undersöka hur barn som har en omsorgsgivande och ansvarstagande roll i förhållande till sina föräldrar skildras i svenska, statliga texter om barns utsatthet. Utgångspunkten är fenomenet och begreppet young carers/unga omsorgsgivare som har fått stor uppmärksamhet i bland annat England och Australien, men knappt belysts alls i Sverige. Med ett diskursanalytiskt angreppssätt genomförs en näranalys av fyra publikationer utgivna mellan år 1999 och 2013 av Socialstyrelsen. Teorin och metoden som används är en kombination av Faircloughs kritiska diskursanalys och diskursteori. Andra teoretiska utgångspunkter är socialkonstruktionism och teori om hur sociala problem konstrueras. Socialstyrelsen har som myndighet stor makt att påverka bilden av sociala problem bland professionella inom bland annat socialtjänst och sjukvård. Den diskursanalytiska genomgången av Socialstyrelsens publikationer fann två diskurser om barns omsorgsgivande och ansvarstagande; en aktörsdiskurs och en objektsdiskurs. Ordet omsorgsgivande återfinns knappt i materialet, men däremot är avsnitt om barns ansvarstagande mer vanligt förekommande. Även familjens och professionellas roll i förhållande till dessa barn och det de gör analyseras. I texterna framträder kärnfamiljen som utgångspunkt vilket problematiseras. Socialsekreterares självuttryckta brist på kompetens gällande barnsamtal diskuteras, samt vad det kan få för effekt för barnen i fråga och på konstruktionen av sociala problem. Unga omsorgsgivare dryftas i förhållande till den svenska välfärdsstaten, då man kan anta att det utbredda sociala skyddsnätet leder till att barn som omsorgsgivare är ett ovanligt fenomen i Sverige. Å andra sidan skulle socialpolitiken kunna osynliggöra unga omsorgsgivare då det blir förgivettaget att barn och föräldrar får det stöd de behöver. Uppsatsens bidrag är att diskutera ett ämne som relativt sällan åskådliggörs i Sverige, men som möjligtvis kommer att bli alltmer uppmärksammat då medvetenheten om barns rätt till delaktighet och aktörskap som omsorgsgivare ökar.