Förvärvslåneförbudet - en analys

Sammanfattning: Vid företagsförvärv kan det finnas en önskan hos köparen att låta målbolaget medverka till finansieringen av aktieförvärvet. Möjligheterna till sådan medverkan begränsas emellertid genom det s.k. förvärvslåneförbudet i 21 kap. 5 § aktiebolagslagen (2005:551) enligt vilket aktiebolag inte får ge förskott, lämna lån eller ställa säkerhet (”lån m.m.) i syfte att gäldenären ska förvärva aktier i bolaget eller överordnat bolag i samma koncern. I framställningen ges en grundlig analys av förbudet och osäkra aspekter beträffande förbudets tillämpningsområde klargörs i den mån möjligt enligt gällande rätt. Gällande utgångspunkterna för tolkningen syftar förbudet till att skydda bolagets borgenärer mot att bolagets egna bundna kapital urholkas. Samtidigt är den etablerade uppfattningen att legalitetsprincipen föranleder att förbudet ska tolkas restriktivt i enlighet med dess ordalydelse. Vid en eventuell kollision mellan dessa tolkningsaspekter bör legalitetsprincipen enligt min mening ges företräde. Det kan emellertid inte uteslutas att förbudets borgenärsskyddsfunktion bör kunna tillmätas större betydelse än vad som medgivits i denna framställning. Gällande rekvisiten i förbudet kan konstateras att kravet på förvärvssyfte förutsätter ett orsakssamband mellan lån och aktieförvärv där målbolagets syfte med lånet m.m. är bestämmande. Sannolikt är tillräckligt att lånet m.m. har utgjort ett led i förvärvets genomförande. Däremot synes inte nödvändigt att köparen har haft bristande finansieringsförmåga. Förskotts- låne- och säkerhetsbegreppet har vidare givits samma innebörd som gäller för begreppen enligt vedertagen juridisk terminologi. Med närstående avses troligen endast de personer som räknas upp i lagen. Legalitetsskäl tycks förhindra att även andra personer inbegrips. Vidare avses med överordnat bolag i samma koncern endast moderbolag i koncerner som har ett svenskt moderbolag ”i toppen”. Sammantaget möjliggörs kringgåenden av förbudet genom användandet av andra associationsformer och vidarebefordrande av medlen till annan än närstående så som avses i lagens mening. Rättsföljden vid olagligt lämnande av lån m.m. är fängelse i högst ett år eller böter. Straffansvarets subjekt är primärt företrädare för målbolaget. Straffansvar kan emellertid även aktualiseras för annan medverkande för det fall att denne gjort mer än vad som fordrats för att lånet m.m. ska kunna lämnas. Den civilrättsliga följden är ogiltighet med återbäringsskyldighet samt skadestånd. Härom kan konstateras att mottagarbegreppet inte är helt entydigt samt att det får anses oklart huruvida ogiltigheten medför sakrättsliga verkningar i form av vindikations- och separationsrätt. Gällande skadestånd kan ansvar uppkomma enligt 29 kap. ABL samt 2 kap. 2 § SkL gentemot bolaget samt tredje man. Målbolagets medverkan till finansieringen av förvärvet regleras även av annan överlappande och kompletterande lagstiftning: närståendelåneförbudet och värdeöverföringsreglerna. Förbudets tillämplighet på efterföljande lån m.m. synes inte helt klar. Med utgångspunkt i en strikt bokstavstolkning har hävdats att förvärvslåneförbudet inte längre blir tillämpligt sedan aktierna väl har förvärvats. Den etablerade uppfattningen i doktrinen är dock att förvärvslåneförbudets tillämpningsområde bör kunna utsträckas i viss mening utöver vad en strikt bokstavstolkning föranleder. I vilken mån legalitetsprincipen kan frångås till fördel för mer ändamålsbaserade resonemang får emellertid anses oklart.