Hur pålitligt är relaskopet vid mätningar av grundytan?

Sammanfattning: Relaskopet är verktyget som används inom skogsuppskattning för att få fram en grundyta i m2 per hektar. Grundytan beskrivs som arean av ett tvärsnitt genom en trädstam oftast vid 1,3 meter höjd. Sedan Walter Bitterlich klargjorde dess principer på 1930-talet har verktyget setts som en av de största innovationerna inom skogsbruket sedan sågen. Det finns olika former och utseenden på relaskop men det mest vanligaste är spaltrelaskopet. Spaltrelaskopet består av en kedja och en bricka, i slutet av kedjan vid brickan så finns det olika spaltöppningar som beskrivs som faktorer. Exempel på faktorer kan vara faktor 1 och 2. Beroende på vilken individ som utför själva mätningarna så kan skillnaderna bli avsevärda beträffande resultatet vilket också föreliggande studie visar. En individ kan få ett resultat på 22 i grundyta samtidigt som en annan individ kan få ett resultat på 30 m²/ha. Detta gör att beroende på vem som utför mätningarna, så kan man få helt skilda resultat. I sin tur skapar detta en osäkerhet i skogsuppskattningen och kan även påverka en skogsägare rent ekonomiskt vid försäljning eller planering av skötselåtgärder. Därför är studiens huvudsyfte att undersöka hur pålitligt relaskopet är vid mätningar av grundytan. Studien syftar även till att visa om relaskopet fungerar bättre eller sämre, beroende dels på vilken spaltöppning som nyttjas och dels vilket trädslag som mätningarna görs på; tall, gran eller björk. Arbetsmetoden är en fältstudie där 15 studenter har deltagit från skogsmästarprogrammet från två årgångar; 17 – 20 och 16 – 19 det vill säga andra och sista året på utbildningen. Studien grundar sig i att mäta grundytan vid de totalt nio provytorna som är fördelade med tre ytor i tre olika bestånd. Ytorna är då inmätta med måttband och klave av författarna av denna studie, för att ett värde så nära facit som möjligt kunnat tas fram. Det trädslag som gav bäst resultat var björken. I studien uppmättes en överskattning på cirka 20 procent mot studiens facit som var upprättat. För gran och för tall var motsvarande siffror 20,1 respektive 21,5 procent. Att tillägga är att valet av spaltöppning ej har påvisat stora skillnader i resultatet. Skillnaden faktorerna emellan har varit relativt liten. På individnivå, baserat på de tre provytor studenterna lade ut i varje bestånd, ser man i studien att det finns stora skillnader i mätningarnas resultat. Allt från underskattningar på 14 procent upp till överskattningar på 57 procent. Erfarna och tränade förrättningsmän hade säkert fått mer trovärdiga resultat. Den som har för avsikt att nyttja detta verktyg på professionell nivå bör dock se till att vara ordentligt kalibrerad för att minimera risken över att göra felmätningar.