Den svenska paradoxen - när den stränga marknadsföringsrättsliga regleringen av miljöpåståenden sätter hållbarheten på spel

Sammanfattning: EU har sedan flera år tillbaka arbetat för en mer hållbar och miljövänlig konsumtion inom unionen. Marknadsföring påverkar konsumenters val i stor utsträckning och för att konsumenter ska kunna fatta välinformerade affärsbeslut krävs att marknadsföringen är vederhäftig. Det har dock ifrågasatts om regleringen är för strikt och om det medför att näringsidkare i stället väljer att undvika att använda miljöpåståenden i sin marknadsföring. Vilket kan leda till att företag inte längre kan motivera insatser för mer hållbarhet. Uppsatsens syfte är att fastställa gällande rätt angående miljöpåståenden, undersöka hur den marknadsföringsrättsliga bedömningen av miljöpåståenden förhåller sig till den generella marknadsföringsrättsliga bedömningen om god marknadsföringssed och vilseledande marknadsföring, samt redogöra för och analysera de två EU-direktiv som rör miljöpåståenden i marknadsföring som föreslagits. Genom att tillämpa både rättsdogmatiska och rättsanalytiska metoder granskas i uppsatsen den nuvarande rättsliga ramen, inklusive EU-direktiv, praxis, förarbeten, lagtext och doktrin för att uppnå uppsatsens syfte. Det har bedömts vara svårt för en genomsnittlig konsument att förstå innebörden av miljöpåståenden och därför är det av särskild vikt att marknadsföring innehållande sådana är tydlig och inte vilseledande. I uppsatsen diskuteras de höga beviskrav och verifieringsåtgärder som krävs vid miljöpåståenden. Även gränsen för tillåtna överdrifter i marknadsföring diskuteras i förhållande till den övergripande systematiken i MFL och direktivbestämmelserna.I uppsatsen dras slutsatsen att det ställs högre krav på vederhäftighet när det gäller miljöpåståenden och att det därtill ställs ytterligare krav än vid annan marknadsföring till följd av det stora kommersiella värdet hos miljöpåståenden. Det nya direktivet om mer konsumentmakt är generellt utformat och kommer troligen innebära vissa lagändringar och möjligen en tydligare och bättre reglering. Direktivet om miljöpåståenden har däremot fler specifika bestämmelser och krav som införs. Bland annat finns ett förslag att alla medlemsländer ska införa förhandskontroller av miljöpåståenden och miljömärkningar, vilket kan leda till en viss förutsebarhet för näringsidkare. Emellertid finns det vissa bestämmelser som exempelvis kan bli konkurrenshämmande eller bidra till en risk att näringsidkare inte kommer använda miljöpåståenden framgent, vilket kan leda till mindre hållbarhetsinsatser.