Kunskapsöverföring mellan projektledare och upphandlare vid offentlig upphandling av byggentreprenader

Sammanfattning: Offentlig upphandling av byggentreprenader är en komplex process som involverar både generell kompetens inom upphandling relaterad till upphandlingsförfaranden enligt Lagen om offentlig upphandling och kompetens inom projektledning för att välja entreprenadform, ersättningsform, samverkansform och för att utforma tilldelningskriterier. En utveckling av upphandlingen förutsätter att projektledare, och upphandlare, samarbetar och är involverade i utvecklingsprocessen. För att de två olika kunskapsområden ska integreras med varandra krävs det att socialisation sker mellan rollerna enligt SECI-modellen. Kunskapen behöver vidare överföras på en högre, organisatorisk nivå för att utveckla upphandlingsarbetet. En förutsättning är att kunskapen kodifieras för att, enligt SECI-modellen, kunna internaliseras av andra medarbetare inom en organisation. Syftet med detta arbete är att undersöka hur samarbetet mellan upphandlare och projektledare fungerar när det kommer till utveckling av det offentliga upphandlingsarbetet av byggentreprenader och hur kunskapsöverföring kan se ut i upphandlingsfasen. En fallstudie genomfördes med fyra upphandlande myndigheter med empiri som hämtades in genom semistrukturerade intervjuer med upphandlare och projektledare i de fyra olika fallen. En intervju med en representant från Upphandlingsmyndigheten genomfördes också för att undersöka hur de stödjer utvecklingsarbetet hos de upphandlande myndigheterna. Empirin analyserades med teorier om kunskapsöverföring och kunskapsintegration. Resultatet visade att samarbetet påverkas av hur centraliserad organisationen av upphandlingsfunktionen är. Ju mer centraliserad en organisation av upphandlingsfunktionen var desto färre tillfällen för kontakt verkade ske mellan rollerna. Detta kan leda till att processen socialisation inte sker i tillräckligt hög utsträckning vilket i sin tur kan påverka tillgången till kodifierad kunskap. Arbetet med kunskapsöverföring varierade mellan de fyra olika fallen och kan förklaras med att de har olika förutsättningar och resurser för att åstadkomma kunskapsöverföring på kollektiv nivå. Detta visar sig även i utnyttjandet av Upphandlingsmyndighetens stödfunktioner där interna resurser inom de upphandlande myndigheterna kan täcka detta behov av stöd. Däremot utnyttjades den kodifierade kunskapen i form av exempelvis kriteriedatabaser frekvent av samtliga upphandlande myndigheter i studien.