Det patetiska på scenen. Vad är det och vad har det för konstnärlig relevans?

Sammanfattning: En studie i det patetiska utifrån en skådespelares arbete. Baserat på praktiskt arbete, främst utifrån monologföreställningen Antibarbarus på Strindbergs Intima Teater (2017), samt på samtal med två andra skådespelare med erfarenhet av det patetiska på scen. Kompletterat av Aristoteles Retoriken och inslag från populärkulturen. Huvudfrågorna som ställs i arbetet är uppdelade i vad, varför och hur. Vad är det patetiska på scenen, vad har det för värde och hur utförs det praktiskt på ett högkvalitativt sätt. Arbetet resulterar i en bild av det patetiska som ett uttryck för och en syn på manlig svaghet. Värdet av gestaltning av svaghet som ett uttryck för mänsklighet samt värdet i de skådespelartekniska konsekvenser som kan vara gynnsamma för arbetet på scen. Utförandet kan ta vitt skilda former men många sceniska tekniker kan appliceras på gestaltningen av det patetiska med särskilt stor verkan. Arbetet med svagheten är också en balansakt mellan förlöjligande och försvarande.