Människohandel för sexuella ändamål - föreligger det konsensus mellan fenomenet och den straffrättsliga regleringen?

Sammanfattning: Människohandel för sexuella ändamål är ett komplext fenomen och ett globalt problem som både berör och upprör. Människohandel är gärningar som syftar till ett efterföljande utnyttjande av offret och ett brott där skyddssyftet är personlig frihet och frid. Det är också ett sammansatt problem, det vill säga att det innefattar bland annat brott mot mänskliga rättigheter, organiserad brottslighet, migrationsfrågor, jämlikhet, fattigdom samt sociala, ekonomiska och politiska skillnader mellan länder. Människohandel som brott innefattar flera olika led och moment och är ofta gränsöverskridande. Framförallt är det kvinnor och barn som transporteras mellan länder för att utnyttjas, där gärningsmännen utnyttjar landsöverföringen för att undgå lagföring. Utmärkande är att offren försätts i beroendeställning i förhållande till gärningsmännen. Människohandeln förefaller att ha växt under de senaste åren även om införandet av förbudet mot köp av sexuella tjänster gjort att vi kunnat hålla mer antalet människohandelsbrott i Sverige. Trots att över 140 000 människor tros falla offer för människohandel i Europa varje dag, så är antalet anmälningar av människohandel för sexuella ändamål i Sverige få och antalet lagföringar ännu färre. Sverige är bunden till ett flertal internationella instrument. Det instrument som är av störst betydelse är det så kallade Palermoprotokollet, som faller under FN:s konvention om gränsöverskridande organiserad brottslighet. Genom detta fick vi för första gången en gemensam definition av människohandel för sexuella ändamål. Även EU:s direktiv om förebyggande och bekämpande av människohandel samt skydd av offer och Europarådets konvention om bekämpande av människohandel har betydelse för den svenska lagstiftningen och bekämpningen av människohandel för sexuella ändamål. Den svenska straffbestämmelsen avseende människohandel för sexuella ändamål återfinns i 4 kap 1 a§ BrB. Förenklat innebär människohandel att genom ett otillbörligt medel genomföra en handelsåtgärd i utnyttjandesyfte (såsom att personen ska utnyttjas för sexuell exploatering). När det gäller personer under 18 år ska det dessutom anses som människohandel även om inget otillbörligt medel använts. Tidigare fanns även ett så kallat kontrollrekvisit i den svenska straffregleringen, vilket innebar att gärningsmannen genom åtgärderna skulle ha tagit kontroll över offret, detta är sedan den 1 juli 2010 utmönstrat. Genom ett flertal förändringar av den straffrättsliga regleringen under de senaste åren har lagstiftaren försökt göra den straffrättsliga regleringen mer effektiv. Trots detta är förarbetena svåra att tolka utifrån det komplexa förhållande som människohandelsförfarandet ofta kan vara. Likaså har både åklagare och domstolar haft svårigheter med att tolka och tillämpa rekvisiten i lagstiftningen. Tyvärr finns det inget material som visar på huruvida arbetet underlättats sedan utmönstringen av kontrollrekvisitet. Framförallt är det rekvisitet otillbörliga medel som vållat störst svårigheter, då detta delvis tar sikte på strukturella förhållanden och den levnadssituation som offren kommer från. Dessa ska sedan jämkas samman med ett individuellt gärningsmannaansvar. Samtidigt behandlas människohandel som fenomen inom flera olika politikområden samt av olika organisationer och myndigheter, vilka ofta har olika utgångspunkter i sin syn på fenomenet och orsakerna till dess uppkomst. Regeringen har dock under de senaste åren haft ett tydligt fokus på att utveckla arbetet i kampen mot människohandel för sexuella ändamål, bland annat genom utbildning, ökade resurser till polis och rättsväsende och en samordnad syn på människohandel för sexuella ändamål. Alla dessa åtgärder är av vikt för att bekämpa människohandel för sexuella ändamål och effektivisera förståelsen och regleringen av fenomenet.