Fysiologiska effekter vid stående och liggande immobilisering av asiatiska och afrikanska elefanter : praktisk utvärdering och litteraturstudie

Sammanfattning: Elefanten är världens nu största landlevande däggdjur och alla tre arter som finns är listade som hotade av olika grad. Att immobilisera vilda elefanter är en del av det artbevarande arbetet. Även elefanter i djurparker och så kallade arbetselefanter kan behöva immobiliseras, till exempel för vård eller transporter. Det finns olika immobiliseringsprotokoll rekommenderade för elefanter men fysiologisk utvärdering har inte alltid utförts. Utvärdering av fysiologiska effekter vid immo-bilisering är viktigt för djurens välfärd och för att kunna förebygga eller behandla komplikationer. Syftet men detta examensarbete var att utvärdera fysiologiska effekter av sedering med xylazin hos asiatiska elefanter (Elephas maximus) genom en praktisk studie, samt i en litteraturstudie samman-ställa olika farmakologiska immobiliseringsprotokoll och de fysiologiska effekter som ses på asiatisk och afrikansk elefant (Loxodonta africana), i vilt tillstånd och i fångenskap. I den praktiska studien ingick 15 juvenila asiatiska elefanter på Sri Lanka som sederades med xylazin (0,09–0,15 mg/kg i.m.). Sederingsdjup samt responstider till första effekt, till hantering och till reversering registrerades. Beteenden före och efter handinjektion med xylazin, samt tecken på sedering noterades. Vid 30 och 45 minuter efter xylazininjektionen togs arteriella blodprov för blodgasanalys. Vid samma tidpunkt registrerades puls, andningsfrekvens och rektaltemperatur. Första tecken på effekt sågs inom 5–18 minuter. Elefanterna uppnådde olika djup av sedering efter xylazininjektionen. Tolv av 15 elefanter förblev stående under hela immobiliseringsperioden. Det var ingen signifikant förändring över tid i puls, andningsfrekvens eller rektaltemperatur (30–45 slag/minut; 4–12 andetag/minut; 35,6–37,5 °C vid 30 minuter). Det pulmonella gasutbytet och syra-basbalansen i artärblodet låg inom acceptabla nivåer (min–max partiellt syretryck PaO2, 73–123 mmHg och koldioxidtryck PaCO2, 33–52 mmHg; hemoglobinets syremättnad, SaO2, 96–99 %; pH 7,34–7,54, laktat 0,9–2,5 mmol/L), med mild hypoxemi hos två, och mild hyperkapni hos fem elefanter. Yohimbin (0,009–0,03 mg/kg i.v.) användes för reversering. I litteraturstudien sågs att vilda elefanter ofta immobiliserades med opioider och i liggande position. Sedering med till exempel alfa2-adrenoceptoragonister var vanligare på elefanter i fången-skap, då de ofta var tränade och vana vid människor. Asiatiska elefanter immobiliserades oftare stående än afrikanska elefanter, vilket skulle kunna kopplas temperamentskillnader. De immo-biliserande läkemedlen gavs enskilt eller i kombination. Skillnader i fysiologiska effekter sågs mellan olika immobiliseringsprotokoll. Ofta förekom högre puls eller hjärtfrekvenser hos de elefanter som fått potenta opioider, än hos de som sederats med alfa2-adrenoceptoragonister. I de flesta studier hade elefanterna normal rektaltemperatur under immobiliseringen utan någon förändring över tid. Inga fall av hypertermi dokumenterades. Den lägsta kroppstemperaturen var 35,5 °C. Andningsfrekvenserna var med enstaka undantag inom ramen för det som beskrivs som normalt för elefanter. Vid immobilisering i liggande position rapporterades hypoxemi i större om-fattning än vid stående immobilisering.