Effekten av stavlängd på ländryggens rörelseomfång vid stakning inom längdskidåkning : En pilotstudie

Sammanfattning: Introduktion: Ryggproblematik inom längdskidåkning har blivit ett omdiskuterat ämne inom idrottssektorn, detta i samband med att deltekniken stakning tagit allt större plats inom den klassiska skidåkningen. En regel om maximal stavlängd på 83% av åkarens kroppslängd har införts, samtidigt som studier visar att en längre stav än 83% visat fördelar för prestation. Förutom de prestationsrelaterade effekterna har forskning visat på att längre stavar ger mindre ledvinklar. En ökad grad flexion av ländryggen antas öka risken för att drabbas av diskbråck. Om stavlängden har betydelse för denna skulle optimering av stavlängd kunna bidra till att förebygga skador. Syfte: Syftet med denna experimentella pilotstudie var att jämföra rörelseomfång i ländryggen vid stakning med stavar i olika längder, samt hur stavlängder påverkar ledvinklar i knä, fot, höft, bäcken och thorakalrygg. Metod: En försöksperson rekryterades. Mätningen utfördes i en snöhall på uppmätt sträcka om 50m, vid stakning med stavlängderna 83%, 86% och 89% av kroppslängden. För mätning av rörelseomfång användes ett IMU-system. Insamlad data extraherades via Noraxon MR3 och bearbetades i Matlab för att få fram medelvärden av ledvinklar. Resultat: Lumbalflexionen var som störst vid 89% stavlängd (41,5°) och lägst vid 86% (36,3°). Minst ledvinklar i fot, knä, höft och bäcken uppmättes samtliga vid stavlängd 89%, där även thorakalflexionen var som minst. Konklusion: Resultaten indikerar att stavlängder inom 83-86% av kroppslängden minskar rörelseomfånget och flexionsgraden av ländryggen vid stakning. Ytterligare forskning behövs för att bekräfta sambandet mellan ländryggsflexion och stavlängd och om en optimal stavlängd skulle kunna verka skadeförebyggande.