Studier av svaga och kraftiga höstrapsbestånd i Skåne 2006-2007

Sammanfattning: Under hösten 2006 och våren 2007 följdes 20 st höstrapsfält. Bestånden studerades och graderades för att ge ett underlag till en inbördes jämförelse. Odlingsinsatserna har också analyserats och ett flertal intressanta resultat kan påvisas. Övervintringen har en fundamental betydelse i svensk höstrapsodling, dagens sortmaterial är dock mycket vinterhärdigt och i kombination med att höstarna blivit allt längre och varmare på senare tid ökar flexibiliteten vid val av tidpunkt för jordbearbetning och etablering. Daggradsberäkningar är en värdefull informationskälla som tas fram ur klimatdata. Med hjälp av daggradsberäkningar vet vi ungefär när ett bestånd ställer om till att bilda stjälk som skjuter på höjden. Detta inträffar vid ca 500 daggrader och accelererar vid höga kvävegivor. Stjälksträckningen bidrar till att tillväxtpunkten lämnar den skyddande miljön som råder i marknivån och risken ökar att plantan fryser ihjäl under vinter och vår. Pålrotens tillväxt i längd och bredd sker proportionellt och storleken ökar ju fler daggrader som uppnås. Däremot har inte kvävegivans storlek påverkat rottillväxten. Höstraps kan etableras på ett flertal sätt. Studien visar att bestånd som etablerats med såmaskin har tenderat till att vara mer homogena än bestånd etablerade enligt den så kallade Vemmerlövsmetoden. Studien visar att plantor med minst 8 cm pålrot, 8 mm rothalsdiameter och 8 blad övervintrar bättre än klena bestånd. Grov rothals eller många blad har avsevärt förbättrat övervintringen. Nästan samtliga fält passerade 500 daggrader hösten 2006. I samband med detta har noterats en avsevärd stjälksträckning.