Orka mest, göra allt : En kvalitativ studie om idrottselevers erfarenheter och upplevelser av att passa in på ett riksidrottsgymnasium (RIG)

Sammanfattning: "Orka mest, göra allt" är en kandidatuppsats vars syfte har varit att med utgångspunkt i ett specifikt riksidrottsgymnasium lära mer om idrottselevers upplevelser och erfarenheter av att passa in. Detta i förhållande till den miljön de tränar, bor, lever och går i skolan i. Framförallt har jag fokuserat på hur idrottseleverna pratar om hur det är att passa in, eller inte passa in, på RIG, respektive hur de konstruerar olika förutsättningar för att passa in. De teoretiska perspektiven som uppsatsen grundar sig i är först riksidrottsgymnasiet som en nästintill total institution. Inramningen är baserad på dels Erving Goffmans (2015) beskrivning av totala institutioner, dels Eric D. Anderson (2009) argument om konkurrenskraftig institutionaliserad sport. Det andra teoretiska perspektivet är tillhörighet och tillhörighetspolitik, baserad på Nira Yuval-Davis (2006) förklaring. För att kunna skapa en förståelse för idrottselevernas sätt att leva valdes en kvalitativ forskningsteknik, närmare bestämt deltagande observation, informella samtal och intervjuer. Analysen visade att tillhörigheten är flytande och föränderlig och att de olika sociala konstellationerna som idrottselevernas vardag utspelar sig i samspelar med varandra, samtidigt som det går att separera dem. Inom RIG finns det krav på idrottsliga prestationer och resultat, men framförallt är deras liv en social verksamhet. Målsättningen på RIG är att uppnå en slags idealbild av att vara elitidrottare, och tillhörighet bland idrottseleverna visade sig ofta genom en paradoxal blandning av krav på att både idrottsligt anstränga sig och att inte anstränga sig. Inom RIG ser vi därför hur den individuella identiteten synonymt med både social och kollektiv identitet.