Natura 2000-områdens roll i omprövningen av vattenkraftens miljötillstånd

Sammanfattning: Vattenkraften utgör ungefär 45 % av Sveriges elproduktion och har varit en stabil energikälla med lågt koldioxidutsläpp under lång tid. Med ett allt större inslag av intermittenta energislag i elsystemet, fyller vattenkraften också en viktig funktion med sin reglerförmåga för balansering. Trots sina fördelar som en lagringsbar energikälla är det tydligt att vattenkraften har negativa effekter på Sveriges sjöar och vattendrag. Majoriteten av Sveriges vattenkraftverk och regleringsdammar har inte miljötillstånd enligt miljöbalken då de byggdes innan modern miljölagstiftning fanns och saknar därmed tillstånd med begränsning i tiden. 2019 infördes en ny lagstiftning som innebär att Sverige ska ha moderna miljökrav på svensk vattenkraft och en nationell plan för omprövning av vattenkraft beslutades. Planen ska ha en nationell helhetssyn som ska säkerställa att kraven från EU:s ramdirektiv för vatten tillgodoses samtidigt som den sammantagna negativa påverkan på vattenkraften blir så liten som möjligt. En viktig del av den nationella helhetssynen i omprövningen handlar om hur Natura 2000- och artskyddsbestämmelser ska kunna följas samtidigt som en nationell effektiv tillgång till vattenkraftsel bibehålls. Natura 2000-områden är ett nätverk av skyddade områden inom EU, och i Sverige är många vattenkraftverk belägna i eller i anslutning till Natura 2000-områden. Syftet med detta examensarbete är att undersöka hur särskilda krav på grund av Natura 2000-områden kan påverka omprövningen av vattenkraftens miljötillstånd. För att kunna kartlägga hur stor del av vattenkraften som kan vara påverkad har en GIS-analys gjorts. Detta har tillsammans med en litteraturstudie varit huvudmetoderna som använts för arbetets genomförande. Arbetet har avgränsats till de tio största vattendragen med avseende på vattenkraftsproduktion och med fokus på de klass 1-kraftverk i dessa vattendrag som kan påverka Natura 2000-områden. Resultatet visar att det finns en konflikt mellan Natura 2000-områden och vattenkraft i de flesta av de undersökta vattendragen. Hur stor andel av den totala vattenkraftsproduktionen i respektive vattendrag som skulle behöva Natura 2000-åtgärder varierar. I kartläggningen är det Dalälven samt Ljungan där störst andel av vattenkraftsproduktionen kan omfatta behov av Natura 2000-åtgärder. Där kan kraftverk som står för ungefär hälften av årsproduktionen i huvudavrinningsområdet vara berörda av Natura 2000-krav, medan det för norrlandsälvarna Luleälven och Skellefteälvens kraftverk inte funnits några aktuella åtgärdskrav på grund av Natura 2000-områden. Vidare visar kartläggningen att det främsta åtgärdsbehovet för samtliga vattendrag är fiskpassager för upp- och nedströmsvandring samt olika former av minimitappningar. För några områden behövs det åtgärder i form av miljöanpassade flöden och begränsad korttidsreglering, och dessa är de som påverkar reglerförmågan mest. Minimitappningar i torrfåror påverkar produktionen mer, vilket gör att vattendrag där detta åtgärdsbehov är stort kan tänkas ha en större påverkan på produktionen om åtgärden genomförs vid många kraftverk. Sammanfattningsvis konstateras av det finns osäkerheter i form av begränsningar i tillgänglig data om omfattningen av påverkan och åtgärdsbehovet i vissa områden. Undersökningen visar var de tydligaste konflikterna mellan Natura 2000-områden och vattenkraft kan tänkas vara och vilka åtgärder som behövs. Mer kunskap och ytterligare undersökningar behövs för att hitta unika och noggranna lösningar för varje område, med målet att tillgodose både Natura 2000-krav samt tillgången till vattenkraftsel.