Anställningsskyddet vid sjukdom - Sammandrabbningen mellan arbetsgivarens uppsägningsrätt och arbetstagarens förstärkta anställningsskydd

Sammanfattning: Det talas ofta om att arbetstagare i Sverige har ett av de bästa skydden mot godtyckliga uppsägningar jämfört med resten av världen. När arbetsgivarens rehabiliteringsansvar infördes i början av 1990-talet medförde detta i sin tur flera nya skyldigheter för arbetsgivaren och arbetstagarnas ställning förstärktes ytterligare. Med tanke på att det grundläggande anställningsskyddet redan innan denna förändring ansågs vara så pass långtgående, borde det väl vara näst intill omöjligt att säga upp en arbetstagare med pågående sjukskrivning? Vår uppsats syftar till att undersöka, analysera och diskutera vad som krävs för att en uppsägning som hänför sig till en arbetstagares sjukdom ska anses vara sakligt grundad. Under denna undersökning ämnar vi även att diskutera huruvida det faktiskt föreligger ett förstärkt anställningsskydd för sjukskrivna arbetstagare. I samband med den nya LAS-principöverenskommelsen avser vi därutöver att undersöka och resonera kring vilken eventuell framtida påverkan de nya regleringarna skulle kunna innebära för uppsägningar som sker på grund av sjukdom. Utifrån de primära rättskällorna kan fyra huvudsakliga faktorer identifieras vilka Arbetsdomstolen behandlar vid en uppsägning som sker på grund av sjukdom; arbetsgivarens rehabiliteringsskyldighet, arbetsgivarens omplaceringsskyldighet, arbetstagarens samverkansskyldighet och huruvida arbetstagarens arbetsförmåga är stadigvarande nedsatt. I sin bedömning gör AD en intresseavvägning utifrån varje falls unika omständigheter som påverkar hur långt dessa åligganden sträcker sig. Vad gäller den nya LAS-principöverenskommelsen drar vi utifrån vår analys slutsatsen att överenskommelsen potentiellt kan innebära vissa försvagningar av anställningsskyddet för sjukskrivna arbetstagare, om den införs i sin nuvarande form.