Intensivvårdssjuksköterskors erfarenheter av patientens urträning ur respirator

Sammanfattning:   Intensivvårdsjuksköterskan möter i sitt dagliga arbete många patienter som behandlas i respirator. Långvarig respiratorbehandling innebär ofta ökade risker för komplikationer. Med anledningen av detta är det viktigt att minska tiden i respirator med effektiv urträning. Att tränas ur respiratorn är en individuell process och bör därför anpassas efter patientens förmåga. Syftet med examensarbetet var att beskriva intensivvårdssjuksköterskors erfarenheter av tracheostomerade patienters urträning ur respirator. Metoden var kvalitativ och datainsamlingen genomfördes med intervjuer av fem intensivvårdsjuksköterskor på ett sjukhus i Mellansverige. Intervjuerna analyserades med latent kvalitativ innehållsanalys. Resultatet visar att urträningsprocessen är ett komplext fenomen och beskriver intensivvårdssjuksköterskors erfarenheter av olika möjligheter och hinder som kan påverka patienten i urträningsprocessen. Dessa beskrivs närmare under tre kategorier: IVA sjuksköterskans kompetens, att vara medveten om patientens olika förutsättningar och ett fungerande samarbete har betydelse för urträningen. Intensivvårdssjuksköterskan ansågs ha en betydelsefull roll i patientens urträning och för det krävdes kunskaper och erfarenheter. Dokumentation och utvärdering har betydelse för en framgångsrik urträning. Varje patient har olika förutsättningar och det är individuellt hur mycket patienten klarar av. Urträningen påverkas av patientens välbefinnande, andning och cirkulation. Kommunikation och medverkan av både personal och patient ansågs även viktigt i urträningsprocessen.