Att hitta min inre Nimrud - mitt liv som ADHD-musiker

Sammanfattning: Det här är ett masterarbete kring relationen mellan ADHD och musik, inte inom medicin. Med arbetet vill jag lyfta upp fördelar, hyperförmågor och den stora kreativa potential som ADHD ger mig som musiker. Jag fick ADHD-diagnosen först efter flera års studier på Musikhögskolan, och hade innan dess levt 30 år med bara nackdelar med ADHD. Eftersom jag var missnöjd med medicinen tänkte jag “out of the box” och utvecklade nya vägar och strategier som både ersätter medicinen och stödjer mitt liv som “nyfödd” inom ADHD-diagnosen. Min tanke är att inspirera musiker och även andra inom kreativa områden, som inte har upptäckt detta om sig själva. En ytterligare tanke var att skapa “en ny Ghazwan”, precis som om jag hade en ny violaläxa: att öva och lära mig allt från att hitta fingrarna till musikaliska idéer och sedan framföra stycket som heter “Ghazwan som har ADHD”. Jag ville veta mer om min hjärna och vilka fördelar och nackdelar den har så att jag kan relatera det till min viola och musiken. Jag började lyssna på talböcker och hittade den gömda Ghazwan i två böcker: “Fördel Adhd” av Anders Hansen och “Joakims överlevnadsguide till adhd” av Joakim Hedström. Jag utgick från mitt musikerperspektiv och utvecklade nya strategier och min självkännedom. Min violalärare Markus Falkbring är den som har absolut störst förståelse för mig bland de lärare jag haft. Detta parallellt med arbetet med terapeuten Sahab Mohammed blev väldigt viktigt för min musikaliska utveckling. Jag utvecklade nya förhållningssätt i relation till min omgivning och strategier för att ta vara på min energi i vardagen, samt övningsmetoder, med en noggrann tidsplanering och unika övningslokaler som passar min kreativitet. Min slutsats är att alla individer kan bidra på viktiga sätt till samhället, när vi själva tar ansvar för att utvecklas utifrån våra förutsättningar.