"She was simply busy living - and then she was gone" : En komparativ studie av sorggestaltning i Max Porters och Tom Malmquists debutromaner

Sammanfattning: Hur förmedlar en författare känslor i text? I denna uppsats analyseras två skönlitterära moderna verk, Tom Malmquists I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv samt Max Porters Grief is the Thing with Feathers för att se hur författarna gestaltar sorg. Jag försöker besvara frågor kring hur sorgen kommer i uttryck, om de finns några likheter och skillnader mellan gestaltningarna, samt vilken effekt dessa framställningar har för läsaren. För att diskutera sorgen teoretiskt använder jag mig av texter av Sigmund Freud, Kathleen Woodward och Jaman Ramazani, där de förra diskuterar melankolisk och naturlig sorghantering medan den senare applicerar detta i ett resonemang om traditionell och modern elegidiktning. Uppsatsen innefattar även en del tidigare forskning, utefter vilken jag resonerar kring T.S. Eliots begrepp objektiva korrelat för att kunna förklara effekten av författarnas sorggestaltningar. Genom att analysera båda verken utifrån tre liknande teman: röster och narrativ, den bortgångna samt huvudkaraktärernas sorguttryck, framkommer i min analys att de båda har många likheter när det kom till sorgeframställningen. Det är inte bara sorg som kommer i uttryck i verken, utan även angränsande känslor så som ilska, chock och hjälplöshet. Författarna har valt att koppla den bortgångna till tydliga objekt eller platser, vilka blir fysiska korrelat till den sorg som huvudkaraktärerna upplever i romanen. Båda romanerna beskriver sorgen som ofrånkomlig och livslång, även om den tenderar att ändras över tid, vilket går i linje med Woodwards resonemang om sorgen som något mitt emellan naturlig sorg och melankoli.  Sorgen tycks komma i uttryck i liknande termer oavsett vem som upplever den, något litteraturen här så tydligt visar.