Den svenska arvsrätten i behov av förändring? - en komparativ studie av sambors och kusiners arvsrätt

Sammanfattning: I den förevarande uppsatsen har jag valt att utreda huruvida den svenska arvsrätten är i behov av förändring vad gäller sambors och kusiners rätt att ärva. Enligt den nu gällande rättsliga regleringen omfattas inte sambor och kusiner av den allmänna arvsordningen. Det innebär att dessa två grupper inte har någon arvsrätt. Det kan dock ifrågasättas om de även fortsättningsvis skall stå utanför den allmänna arvsordningen. Jag menar att ett samboförhållande på många sätt liknar ett äktenskap. Den stora skillnaden är dock att lagen inte ger sambor samma rättsliga skydd som makar. Vid en historisk tillbakablick upptäckte jag att sambors rättsliga ställning har förbättrats under åren. Det har emellertid betonats att samboregleringen inte får bli alltför lik den äktenskapsrättsliga regleringen. Man vill undvika att skapa ett äktenskapsliknande system av lägre dignitet. Det har framhållits att äktenskapet är en institution som är överlägsen andra samlevnadsformer när det gäller personlig trygghet och juridisk stabilitet. Prop. 2002/03:80, Ny sambolag, s. 25. De som idag förespråkar ett införande av arvsrätt för sambor i Sverige menar bland annat att arvsrätten är förlegad med hänsyn till dagens samhälle. Det är idag samboförhållandet och inte äktenskapet som är norm när nya familjer bildas. Många känner heller inte till att sambor inte har någon arvsrätt och därför upprättas aldrig något testamente. Boström, V., Israelsson, U., Är arvsrätten föråldrad?, Svensk Juristtidning, 2004, s. 644-647. De som motsätter sig ett införande av arvsrätt för sambor har som huvudsakligt argument att den möjlighet som finns att testamentera sin kvarlåtenskap är alldeles tillräcklig. 2005/06:LU10, Arvsrättsliga frågor, s. 7. Det efterlevandeskydd som finns i sambolagen, den så kallade lilla basbeloppsregeln, ger en sambo ett visst skydd. Eriksson, A., Den nya familjerätten, s. 60. Den lilla basbeloppsregeln erbjuder emellertid inte sambor samma starka skydd som basloppsregeln i ärvdabalken erbjuder makar. Grauers, F., Ekonomisk familjerätt, s. 251. Alternativet är att samborna upprättar ett testamente för att skydda varandra i händelse av dödsfall. Ett testamente ger dock inte ett fullständigt skydd. Agell, A., Äktenskap, Samboende, Partnerskap, s. 266. Finns det barn till den avlidne sambon har dessa rätt att få ut sina laglotter efter den först avlidne föräldern redan vid dennes död. Grauers, F., a.a., s. 251. Vid en jämförelse med Danmark och Norge upptäckte jag att sambor i Sverige har en ganska omfattande reglering att tillgå. Jag fann att det inte finns någon lagstiftning i dessa länder som motsvarar den svenska sambolagen. I likhet med Sverige har sambor i Danmark och Norge ingen arvsrätt. Lund-Andersen, I., Legal Status of Cohabitants in Denmark, s. 468 f&semic Ryrstedt, E., Legal Status of Cohabitants in Norway, s. 441. I Danmark finns det emellertid en möjlighet, som utarbetats i praxis, att, i de fall det varit tal om ett flerårigt sammanboende, efterlevande sambo kompenseras vid den andre sambons frånfälle. 2006/07 - L 100 (som fremsat): Forslag till arvelov, s. 69. I Norge finns det en lag om hushållsgemenskap som ger sambor vissa rättigheter vid den andre sambons bortgång. Denna lag är dock mycket grundläggande i sin karaktär. SOU 1999:104, Nya samboregler, s. 163 ff. Sammanfattningsvis är sambor i Danmark och Norge, enligt min uppfattning, i lika stor utsträckning som i Sverige, tvungna att förlita sig på testamente med de begränsningar som det innebär. Vid en historisk återblick upptäckte jag att kusiner hade arvsrätt fram till den nya arvslagen trädde i kraft 1928. Arvsrätten för kusiner avskaffades eftersom det inte längre ansågs att det fanns en sådan samhörighet mellan kusiner som berättigar till arv. Saldeen, Å., Arvsrätt, s. 44. Historiskt sett har arvsordningen gått från att vara ganska omfattande till en nyare rättsutveckling av ett begränsande av släktarvsrätten. Saldeen, Å., a.a., s. 16 f. Tidigare tillföll arv efter en person som avlidit utan att efterlämna någon arvsberättigad staten direkt. I samband med att arvsrätten för kusiner avskaffades inrättades dock ett särskilt institut, Allmänna arvsfonden, med uppgift att förvalta egendomen och använda den för att främja verksamhet av ideell karaktär till förmån för barn, ungdomar och handikappade. Saldeen, Å., a.a., s. 84. De som förespråkar ett återinförande av kusinarvsrätten menar bland annat att det måste anses stämma överens med allmänhetens rättsmedvetande att egendom skall behållas inom familjen. Motion 2004/05:L236, Arvsrätt för kusiner, s. 77 f. Många människor lever i tron att kusiner faktiskt har arvsrätt och många gånger upprättas därför aldrig något testamente. Förespråkarna anser vidare att det är oriktigt att staten går in som arvinge efter avlidna personer som har relativt nära släktingar i livet. Motion 2005/06:L297, Egendomsförhållandena inom familjen, s. 274. De som är emot ett återinförande menar bland annat att möjligheten att förordna om sin kvarlåtenskap genom testamente är alldeles tillräcklig. 2005/06:LU10, a.a., s. 8. I komparation med Danmark och Norge fann jag att kusiner i Danmark inte har någon arvsrätt. Lødrup, P., Nordisk arverett, s. 66. I Norge har däremot släktarvsrätten inte begränsats i samma utsträckning som i Sverige och Danmark och kusiner har arvsrätt. I Norge motiveras kusinarvsrätten med att när en person enbart har dessa släktingar i livet, finns det en sådan anknytning mellan dem som berättigar till arv. Lødrup, P., Nordisk arverett, s. 64 ff. Enligt min uppfattning är den svenska arvsrätten i behov av förändring vad gäller sambors rätt att ärva. Det efterlevandeskydd som finns i sambolagen och möjligheten att genom testamente förordna om sin kvarlåtenskap är inte tillräcklig. Ett införande av en allmän arvsrätt för sambor är dock inte lösningen. Istället måste skyddet gentemot barn till den avlidne sambon stärkas så att den efterlevande inte behöver flytta från den gemensamma bostaden och sälja egendom för att kunna lösa ut dessa barn. Däremot anser jag inte att den svenska arvsrätten är i behov av förändring när det gäller kusiners rätt att ärva. I den föreliggande uppsatsen har det inte framkommit något som talar för ett återinförande av kusinarvsrätten. Enligt min uppfattning måste det tillhöra ovanligheterna att det inte finns några andra släktingar i livet än kusiner. Därtill framstår det som ovanligt att man står dessa så nära att det motiverar en arvsrätt. I privatekonomiskt hänseende har ett sådant arv heller ingen större betydelse för försörjningen. Den möjlighet som finns att genom testamente förordna sin kvarlåtenskap anser jag är alldeles tillräcklig. Allmänna arvsfonden kan dessutom avstå från arv till förmån för en kusin. I likhet med motståndarna till ett återinförande av arvsrätt för kusiner anser jag att gränsen för släktarvsrätten måste dras någonstans och det görs lämpligen vid kusinerna. Sammanfattningsvis kom jag fram till att den svenska arvsrätten är i behov av förändring vad gäller rätten för sambor att ärva. När det gäller rätten för kusiner att ärva föreligger det däremot inte något sådant behov.