Potatislök, johanneslök eller nordisk schalotten? : Historiska odlingssystem, namnbruk och introduktion för Allium cepa Aggregatum-Gruppen

Sammanfattning: Denna uppsats gör ett tvärvetenskapligt försök att besvara huruvida sen höstplantering i enlighet med äldre odlingsbeskrivningar påverkar skördenivåer och blominducering hos fem svenska lokalsorter av potatislök, Allium cepa AggregatumGruppen. Uppsatsen frågar hur historiska odlingsmetoder kan bidra till förståelsen av den genetiska spännvidden i det bevarade växtmaterialet och om kunskap om introduktionshistoria och folklig taxonomi kan bidra när bevarandevärden formuleras och utvärderas. Litteraturstudien visar att flera sorter av schalottenlök importerades, provodlades och spreds i landet under 1830- och 1840-talet. Arkivgenomgångar visar att 'Leksandslök' odlades i Svenska trädgårdsföreningens trädgård redan 1859 och att det i Frankrike, Tyskland och England vid tiden fanns ett flertal sorter beskrivna och namngivna efter sin förmodade härkomst. Potatislök beskrivs i litteraturen under den tidiga delen av 1800-talet ofta med prefixet ”egyptisk” och sammanblandningar sker också med hybriden luftlök, A. x proliferum, som länge går under trivialnamnet Egyptisk luftlök i Sverige. I uppsatsen visas hur den lök som bl.a. Linné kallade johanneslök historiskt haft oklar taxonomisk tillhörighet och argumenterar för att johanneslök syftar på ett särskilt odlingssystem där lök planteras för en tidig skörd. Svenska namnvarianter som pehrsmässolök, vårlök och johannislök kan förstås på samma sätt. I litteraturstudien presenteras äldre odlingsbeskrivningar från genomgången litteratur i form av en tabell (Bilaga 1). Här visas att höstplantering av såväl schalottenlök som de svåridentifierade kulturformer av lök som kallas varianter av johannislök och jacobslök förespråkas fram till 1800-talets mitt medan förekomsten av odlingsbeskrivningar av en särskild sort av schalottenlök särskilt lämpad för nordliga förhållanden går att hitta först på 1850-talet I arbetets andra del presenteras ett odlingsförsök utfört i Skåne och Roslagen där fem sorter insamlade i Poms inventeringar planterats både höst och vår. Resultatet visade att samtliga sorter överlevde höstplantering och gav jämförbara skördar med den vårplanterade gruppen. Uppsatsen argumenterar för att kunskap om såväl äldre odlingssystem, introduktionshistoria och folktaxonomi fördjupar länken mellan de kulturhistoriska och biologiska bevarandevärdena för det växtmaterial som dokumenterats och bevaras inom Programmet för odlad mångfald. Med fortsatt fokus på nyttjande och stärkande av den odlade mångfalden kan även växtmaterialets sociala värden komma att stärkas och behöva definieras tydligare.