Mot en effektiv regim: ett problem med Global Ocean Governance

Sammanfattning: Global Ocean Governance (GOG) är till för att styra och organisera aktörers nyttjande av havens resurser som inte täcks av nationell lagstiftning på ett hållbart sätt. Men efter årtionden av staters förbiseende av regimen för ett hållbart nyttjande som främst FNs Generalförsamling (UNGA) ämnat skapa, har regimen inte fungerat. Även om stater rationellt skulle gynnas av att samarbeta för ett hållbart nyttjande av havens resurser genom ett moratorium av bottentrålfiske i internationellt vatten, har detta inte skett. Det är alltså tydligt att regimen inte fungerar. Frågan är varför - det vill säga hur regimen brister i att säkerställa ett hållbart nyttjande av havens resurser. För att ta reda på hur regimen brister krävs en undersökning av regimens (in)effektivitet.Det finns ingen konsensus mellan regimteoretiker av vad som utgör en (in)effektiv regim och hur en regims effektivitet kan mätas. Denna studies huvudsakliga bidrag till den vetenskapliga forskningen är att bidra med information om vad som utgör en effektiv respektive ineffektiv regim. Denna studies syfte är inte att ta reda på denna fråga, men att genom analysen om hur regimen av ett moratorium av bottentrålfiske i internationellt vatten brister, bidra till den vetenskapliga forskningen utifrån teorikonsumtion.Genom Greenes (1996) kriterier för vad som utgör en (in)effektiv regim har jag undersökt hur regimen, dess skapande institutioner samt regimens omgivning, brister. Ett viktigt resultat av min analys är att UNGA brister på grund av sin försiktighet att styra staters beteende genom en global regim, det vill säga betoningen av dess resolutioner i frågan om ett moratorium mot bottentrålfiske i internationellt vatten är bristfälliga.