Ändamålsenligheten med förändringen i expertskatten

Sammanfattning: Regler om skattelättnad för utländska arbetstagare med hög kompetens infördes i Sverige första gången 1985 och 2001 reformerades och utvidgades reglerna. Från att endast gälla forskare kan nu även experter och nyckelpersoner med specialistkunskap eller företagsledandeställning tillämpa reglerna. Syftet med reglerna var att locka arbetskraft inom forskning och produktutveckling till Sverige för att bidra till att ny kunskap och teknologi kommer svensk ekonomi till del. Forskarskattenämnden är även fortsättningsvis de som beslutar om skattelättnader men nu finns även möjlighet att överklaga nämndens beslut. Den kortfattade lagtexten ger ytterst lite ledning om vilka som ska kunna beviljas skattelättnader. I praxis har domstolen valt att döma utifrån syftet med reglerna och har varit restriktiv i att utöka reglernas tillämpningsområde. Detta har lett till en stor brist i förutsägbarheten och reglerna har därför sällan kunnat användas i rekryteringsskedet, eftersom de sökande  inte med säkerhet kan avgöra ifall skattelättnader kommer beviljas eller inte.  Reglerna har därför fått motstå mycket kritik och en ändring infördes 1 januari 2012. Tillägget i reglerna innebär att alla som uppfyller de formella kriterierna och har en månadslön på över två prisbasbelopp beviljas skattelättnader. Syftet med tillägget är att förenkla och öka förutsägbarheten, speciellt för personer inom nyckelpersonkretsen. Uppsatsens analys visar att tillägget kan anses vara ändamålsenligt i förhållande till syftet med tillägget, men endast för de som tjänar över 2 prisbasbelopp eftersom osäkerhet kvarstår för de resterande sökande. Sett i förhållande till syftet med de ursprungliga reglerna är svaret mycket mer tveksamt. De nya reglerna kommer att utvidga personkretsen på ett sådant sätt att tillägget inte kan ses som ändamålsenligt i förhållande till det ursprungliga syftet.