Bevarande av förändring : En studie av 1960-70-talens anpassbara lägenheter och dilemmat kring dess bevarande

Sammanfattning: Som del av Miljonprogrammet uppfördes under 1960–70-taleten del bostadsområden med anpassbara bostäder byggda med byggsystemet Skarne66. Detta innebar att flyttbara väggelement möjliggjorde förändring av bostädernas planlösningar. Denna inbyggda möjlighet till förändring skapar idag ett dilemma för kulturvårdens bevarandepraktiker som traditionellt sätt ägnat sig åt att bevara ett originalskick. Studiens syfte är därav att undersöka vilka tankar som låg till grund för uppförandet av 1960–70-talets anpassbara bostäder. Och arbetet ämnar besvara frågeställningen om dagens bevarandepraktiker står i motsättning till 1960–70- talens arkitekturteorier? Metoderna som tillämpas för att ta reda på detta är litteraturstudier, intervjuer samt en fallstudie av bostadsområdet Västra Orminge i Nacka. Resultaten visar att tongivande tankar vid uppförandet var rationalisering, funktionalitet och boendeinflytande. Anpassbarheten visade sig utnyttjas främst vid förändring i familjekonstellationer, och funktionen att montera ner väggelement finns kvar och brukas i viss utsträckning än idag. Utifrån tankarna bakom uppförandet diskuteras hur ett bevarande av de anpassbara bostäderna bör utföras. För att utröna detta analyseras hur Dean Sullys förklaringsmodell gällande materialfokuserat, värdefokuserat respektive människofokuserat förhållningssätt står i relation till bevarande av anpassbara bostäder. Slutsatser som dras är att ett traditionellt materialfokuserat förhållningssätt till bevarande inte är kompatibelt med 1960–70-talets anpassbara bostäder. Ett förslag som grundas i det undersökta materialet är att ett ”funktionalistiskt förhållningssätt” skulle vara ett alternativ för denna typ av bostäder.