Att se men inte höra : Ett eye-trackerbaserat hörseltest för spädbarn

Sammanfattning: En hörselnedsättning är en kommunikationsstörning som starkt påverkar en bebis utveckling på många områden, inte bara ljudperception och talad kommunikation. I Sverige screenas idag alla bebisar redan på BB, för att så tidigt som möjligt upptäcka medfödda skador. Dessa metoder har dock informationsbegränsningar angående hörselnedsättningens grad och frekvensberoende. När bebisar är ett halvår gamla kan den observerande audiometriska metoden Visual Reinforcement Audiometry (VRA) användas för att utreda hörselnedsättningen. Metoden baseras på att en audionom gör en subjektiv bedömning om bebisen reagerar och vänder huvudet till följd av presenterade ljudstimuli med känt frekvensinnehåll och känd ljudtrycksnivå. År 2009 genomfördes tester med en prototyp för att utreda om VRA-metoden lämpar sig att kombinera med eye-tracking. Detta för att kunna tidigarelägga utredningar eftersom bebisen inte behöver kontrollera sina nackrörelser, utan reaktionsbekräftan kan baseras på förändringar i bebisens blickfokus. Insamlad data var dock svårtolkad, men gav indikationer om att fortsatt arbete kunde leda till en mer objektiv version av VRA-metoden, lämpad för låga åldrar.I detta examensarbete har idén om ett eye-trackerbaserat hörseltest vidareutvecklats vilket resulterat i en ny prototypgeneration, grundad på ny metod för att fastställa hörnivåer. Metoden har främst släktskap med Békésy-metoden, med dynamiska ljudtrycksnivåer, men tar även den individuella reaktionslatensen i beaktning för att bedöma hörnivån vid tidpunkten patienten stimulerades att reagera, inte då reaktionen senare kunde registreras. Ett utredande arbete med studiebesök hos praktiserande audionomer, observationer av tester med föregående prototyp samt en fokusgruppdiskussion har resulterat i ett nytt användargränssnitt och en ny SQL-databasdriven resultathantering för att stödja forskning. Produktutvecklingen har även resulterat i en omarbetad konditioneringsfas, där bebisen fixerar blicken på ett objekt, som efter ett presenterat ljud kan bytas mot en belöning i form av en webbkameraström med t.ex. föräldern. Projektdeltagarna, som arbetat agilt enligt Deming-cykeln (även kallad PDCA), har löpande planerat, utvecklat, testat och tagit beslut med hjälp av funktionsprototyper som pilottestats på totalt 21 bebisar, 1 barn och 6 vuxna. Projektet avslutades med två verifierande tester. I det ena testades fem femmånaders bebisar för att bekräfta att hörnivåer kan bedömas vid en tidig ålder med den nya audiometriska metoden. För 80 % av bebisarna kunde, under en testsession, en till åtta hörtrösklar utredas. Det andra testet utredde precisionen i metoden jämfört med rentonsaudiometri utförd av Karolinska Universitetssjukhuset. Resultatet visar på en medelvägd differens om c:a 3 dB respektive 6-8,5 dB för de båda testdeltagarna. Fortsatt bekräftas att kombinationen av VRA-metoden och reaktionsdetektion med en eye-tracker kan realiseras även vid låga patientåldrar. Den nyutvecklade metoden för att bestämma hörnivåer visar på hög precision, men behöver fortsatt verifiering i likvärdiga testmiljöer samt evidensforskning.