"Läroplanens krav på lärare idag är en utopi, det är omöjligt att hinna med allt" : Lärares beskrivna arbete med den dolda diagnosen språkstörning

Sammanfattning: Under flera år har idén om en skola för alla etablerats och i de senaste läroplanerna har anpassning av sin undervisning till alla elever varit ett krav för lärare i Sverige (Lgr 22). Detta uppdrag blir dock relativt svårt när kunskapsluckor finns kring olika diagnoser. En av dessa diagnoser är språkstörning (Hallin 2019, s. 5). Forskningen kring språkstörning har varit bristfällig. För att lärare ska kunna utföra sitt uppdrag kring anpassning för alla elever är det relevant att undersöka hur lärare beskriver sitt arbete med elever med språkstörning. Den forskningsöversikt som vi presenterat tyder på att det finns en tydlig kunskapslucka hos lärare kring diagnosen språkstörning och att elever riskerar allvarliga konsekvenser på både individ- och samhällsnivå. Denna studie avsåg därmed att undersöka hur klasslärare och speciallärare beskrev sitt arbete för att stötta elever med diagnostiserad språkstörning i svenskämnet. Vi undersökte också hur klasslärare och speciallärare beskrev sitt samarbete för att stötta elever med diagnostiserad språkstörning. För att utföra denna undersökning utfördes semistrukturerade intervjuer på nio olika lärare på tre grundskolor i Uppsala. För att tolka resultatet använde vi oss av Nilholm (2020) tre perspektiv på specialpedagogik, det kompensatoriska perspektivet, det kritiska perspektivet och dilemmaperspektivet.  Resultatet från denna studie visade att klasslärare och speciallärare arbetar med anpassningar för att möta behoven för eleverna med språkstörning. Flera lärare arbetade med visuellt stöd och korta instruktioner. Däremot skilde sig arbetet kring anpassade inlärningsmiljöer. I beskrivandet av lärarnas arbete beskrivs också de hinder som lärarna upplevde för att stötta dessa elever, några av dessa berodde på kunskapsbrist, tidsbrist och skolorganisatoriska frågor. Precis som McGregor (2020) och Glasby et al. (2022) beskriver den existerande kunskapsluckan som finns om diagnosen språkstörning, visar sig även i denna undersökning. För att ytterligare presentera lärarnas beskrivna arbete, undersöktes också klasslärarens och speciallärarnas upplevda samarbeten mellan varandra. Detta samarbete visade sig vara bristfällig för att tillräckligt kunna stötta elever med språkstörning. Samarbetet mellan skolans olika professioner är angelägen för elevernas stöttning, men som man kan se i denna studie samt Glovers et al. (2015) och Ralli et al. (2022) undersökningar, är ofta otillräcklig för eleverna. Slutsatsen blir därmed att lärare eftersträvar efter att möta elever med diagnostiserad språkstörning men att arbetet inte alltid är tillräckligt. Trots de anpassningar och samarbeten som lärarna beaktar, finns det faktorer som påverkar lärarnas arbete för att kunna stötta dessa elever till max.