Att inte kunna dansa : Arbete och fritid i Willy Kyrklunds Solange

Sammanfattning: Uppsatsen undersöker arbetets roll i Willy Kyrklunds roman Solange (1951), med utgångspunkt i Paul Lafargues arbetskritiska verk Le droit á la paresse (Rätten till lättja) och Karl Marx teori om det alienerade arbetet. Uppsatsens frågeställningar rör romanfigurernas ekonomiska förutsättningar, romanens skildringar av arbete och fritid, samt arbetets påverkan på huvudpersonerna Solange och Hugo. Tidigare forskning tenderar att behandla Solange som en idéroman som diskuterar en existentiell frågeställning om människans frihet, där de två huvudpersonerna representerar var sin princip och ställningstagande. Denna uppsats syftar till att vidga diskussionen och visa på den samhälleliga kontext som i lika hög grad bestämmer romanfigurernas livsvillkor. Undersökningens resultat visar att huvudpersonernas materiella tillgångar i hög grad påverkar deras tillvaro och möjligheter att styra sina liv, samt att arbetet har en tydligt nedbrytande och alienerande effekt som tar sig uttryck på olika sätt hos de båda romanfigurerna.