Individer från Bronsåldern och deras hälsa : En osteologisk analys av tre hällkistor från Nyplings i Lokrume socken, Gotland

Sammanfattning: Bronsåldern är en period med många praktfulla fynd, långhus, storhögar och kremationsgravar. Nu under senare år har flera hällkistor med skelettgravar 14C daterats till bronsåldern, vilket öppnar upp för ny forskning inom tidsperioden när det gäller bland annat hälsoaspekter. Med hjälp av en kvalitativ humanosteologisk studie av två gravanläggningar i Nyplings 1:8, Lokrume socken på Gotland syftar uppsatsen till att påbörja forskningen inom bronsålderns folkhälsa samt motivera till fortsatta framtida forskning inom området. Totalt analyserades 2 598 benfragment med en totalvikt på 6 586 gram. Ett flertal osteologiska metoder användes för ålders- och könsbedömningar samt kvantifiering. Gravarna innehöll tolv individer där två beräknas vara barn och resterande i vuxen ålder. Endast tre individer har kunnat könsbedömmas varav en är av manligt kön och två av kvinnligt kön. Individerna har inte kunnat kroppslängds beräknas i brist på mätbara ben. Analysen av individerna i gravanläggningarna visade att flertalet skeletala förändringar drabbade individerna däribland ledförändringar, fraktur, skärskada och aktivitetsspår. En del av skeletten har uppvisat överlevnad av trauma, vilket är en indikation på en god grundhälsa. Men då majoriteten av individerna inte påvisar skeletala sjukdomar och dött vid en ung ålder har de enligt den osteologiska paradoxen överlag en dålig grundhälsa. De förändringar som har påträffats visar att individerna utsatts för en del smärta, obehag, stelhet och belastning under deras liv. Men trots allt har individerna levt ett relativt långt liv med bättre hälsa än andra individer både från Gotland och Skåne under Bronsåldern.