Våga gå vilse – ett sätt att upptäcka det obekanta : Filmskaparens förhållande till konst och vetenskap

Sammanfattning: Syftet med uppsatsen är att undersöka och synliggöra filmskaparens förhållande till konst och forskning. Under åtta år i olika perioder har filmprojektet Kropparnas Arkiv, pågått som jag parallellt med uppsatsen har slutfört. Filmen väver samman konst och forskning i ett möte mellan konstnär och forskare. Såväl i samtal med filmkollegor som inför nya filmprojekt framträder frågan, hur kan man söka det man inte vet vad det är? Detta kom nu att bli min forskningsfråga. Syftet är att efterforska och reflektera över hur den konstnärliga processen kan fördjupas inom mitt filmskapande. Jag har valt att intervjua tre kvinnor, en konstnär, en skådespelare tillika regissör och en forskare. Mitt urval gör inte anspråk på att vara representativt. Att skådespelaren, regissören och konstnären har beröringspunkter med mig, filmskaparen kan kanske vara mer uppenbart än att forskaren har det. Men är det verkligen så? Målet är att få syn på om det finns likheter, olikheter, vad som skiljer eller vad som förenar de tre intervjuade, i det här sammanhanget kallade informanter, med filmskaparen. Svaren från de intervjuade har jag sorterat under teman som –val eller urskiljning–praktisk nyfikenhet eller kreativitet och slutligen att framkalla det oväntade. I min undersökning använder jag mig av kvalitativa metoder, analyserar svaren och teoretiserar kring dem. Den fenomenologiska hermeneutiken tillika toposläran har varit ryggraden i min undersökning. Det är oundvikligt att Aristoteles och hans tankegångar är fundamentet till teorier och reflektioner som jag tillämpar i uppsatsen. Min ambition är att kunna ta med mig den konstnärliga blicken in i vetenskapsvärlden, att kunna ge en dubbel blick på den vetenskapliga terrängen, ett sätt som jag menar kan förmera och bidra till att vidga mitt seende. Hur och på vilket sätt finns det beröringspunkter och likheter mellan film, konst och forskning–humanismen och naturvetenskapen? Att svara på min forskningsfråga har varit en metod för att synliggöra en process, knappt mätbar men ändå synlig för den som vill se. Frågan skapar en process som speglar de intervjuades förhållningsätt till olika problemställningar inom deras arbetsområde och hur de går vidare i sökandet. Utmärkande för alla är gränser, både att skapa och att överskrida. För att spränga gränser är det nödvändigt att bryta tankebanor och begränsningar, något som alla informanterna gör. Det bekanta behövs för att utforska det obekanta.