Orientens lockelse : Orienten framställd av tre svenska resenärer på 1700-talet

Sammanfattning: Uppsatsen är en studie av hur tre svenska resenärer till Ottomanska riket under 1700-talet framställer Orienten i sina skrifter och huruvida dessa framställningar kan sägas vara orientalism i Edward Saids bemärkelse. Michael Eneman reste på Karl XII:s uppdrag till området i början av 1700-talet. Hans reseskildring gavs ut postumt nästan tvåhundra år senare. Fredric Hasselquist var en lärjunge till Carl von Linné, vars reseskrift gavs ut av Linné efter Hasselquists död. Johan David Åkerblad tillbringade en stor del av sin ungdom på resa i Ottomanska riket. Han har inte efterlämnat någon reseskildring men väl brev och en anteckningsbok. Genom att studera de framställningar av Orienten som förekommer i dessa skrifter kan man se en tydlig skillnad mellan den närmast pietistiske Eneman, som ondgör sig över andra kristna inriktningar och deras irrläror, Hasselquist, som förhåller sig intresserat neutral till religionen och snarast betraktar religiösa föreställningar med en vetenskaplig blick som de naturalier han studerar under sin resa, och Åkerblad som är relativt ointresserad av religion och menar att det bibliska inte alls väcker samma starka känslor hos honom som de antika lämningar han ser. Det finns hos de tre resenärerna mycket få generaliserande och nedsättande kommentarer om de folkslag de möter och inte heller många jämförelser med Europa eller Sverige där de samhällen de besöker beskrivs som underlägsna. Därmed är det svårt att använda termen orientalism i Saids bemärkelse för dessa resenärer som kom från ett land utan koloniala ambitioner mot muslimska områden. Istället bör dessa resenärer snarast jämföras med samtida tyska orientalister vars huvudsakliga intresse för Orienten hade sin grund i religionen men senare även alltmer i historiska och filologiska problem.