Skälig misstanke vid narkotikabrott

Sammanfattning: Skälig misstanke är ett beviskrav som används inom svensk lagstiftning och är en förutsättning för att få tillgripa tvångsmedel. Dock är det ett beviskrav som kanske inte är allt för enkelt att överblicka. Vår rapport har fokuserat på att redogöra för hur skälig misstanke vid narkotikabrott ska tolkas. Vi har också undersökt om det föreligger någon skillnad i bedömningen mellan poliser om en person ska anses som skäligen misstänkt. I rapporten har vi studerat litteratur och JO-avgöranden för att få en djupare förståelse för hur skälig misstanke ska tolkas. JO har uttryckt sig som så att för att uppnå skälig misstanke ska det finnas konkreta och objektiva omständigheter som pekar på att personen har begått brottet. För att få svar på frågan om det föreligger någon skillnad i bedömningen beträffande skälig misstanke mellan olika poliser har vi inhämtat information i form av svar på enkäter. Resultatet av enkäterna visar på att bedömningarna kan skilja sig åt beroende på vilken polis som gör prövningen. Majoriteten av de poliser som deltagit i enkäten har grundat sitt beslut genom att beakta flera olika konkreta omständigheter. Detta är i linje med vad JO har uttryckt. Det föreligger dock en skillnad i hur man bedömt dessa omständigheter vilket medfört att man kommit fram till olika bedömningar. Att det finns ett visst utrymme för olika tolkningar då bedömningen ska göras från fall till fall har JO konstaterat. Hur stort tolkningsutrymme som kan accepteras är inte utrett.