”Det ska vara minst lika kul att gå ut som att vara inne" : En kvalitativ studie om förskolegårdens betydelse för barns möjlighet till motorisk stimulans och utveckling.

Sammanfattning: Tidigare forskning menar att barn i vårt samhälle är allt mer stillasittande och inte rör på sig i samma utsträckning som tidigare. Samtidigt tillbringar många barn den största delen av sin vakna tid på förskolan, därmed läggs ansvaret på förskolorna att tillgodose barn den motoriska stimulans de behöver. Oftast görs detta genom den fria leken ute på gården, och gården bör vara utformad för att bemöta varje barn på dess individuella nivå. Studier visar att förskolegårdar idag kan vara bristfälliga och att de har nedprioriterats de senaste decennierna. Tidigare forskning visar att gårdar med stora ytor och mycket växtlighet gynnar barns motoriska utveckling. Föreliggande kvalitativa studie genomfördes genom intervjuer med pedagoger från förskoleverksamhet samt miljöobservationer av förskolegårdarna. Resultatet visar att pedagogerna har stor medvetenhet kring barns behov av rörelse och att förskolegårdarna kan ha skiftade standard. Pedagogerna lyfter svårigheter att bemöta barn i skilda åldrar på samma gårdar, och att den ofta kan vara mer passande för antingen äldre eller yngre barn. Jag tycker att svaren jag fick på mina frågeställningar är positiva, men tror att studien kunde ha gett ett helt annat utfall i en annan kommun eller med ett annorlunda urval.