Naturligt föryngrade huvudstammar i röjda bestånd etablerade efter plantering på SCAs mark

Sammanfattning: Dagens dominerande föryngringsmetod i Sverige är plantering som utgör 75 procent, därefter kommer naturlig föryngring som utgör 18 procent. Anledningen till att plantering är den dominerande föryngringsmetoden är att ofta används förädlat material vid tillverkning av plantor vilket ökar tillväxten och överlevnaden samt minskar omloppstiden. Föryngringsperioden är kortare hos plantering jämfört med naturlig föryngring. Röjning är en beståndsvårdande utglesning som ska gynna stammar med bra egenskaper. Faktorer som kan påverkas med röjning är trädslagsblandning, tillväxt och kvalitet. En viss inblandning av naturlig föryngring finns i regel i de planterade bestånden. Syftet med studien var att undersöka hur stor andel av huvudstammarna i röjda bestånd, etablerade efter plantering på SCAs marker, som har uppkommit genom naturlig föryngring, samt utvärdera hur denna andel påverkas av olika ståndorts- och föryngringsfaktorer. Totalt femton planterade trakter inventerades fördelat på Medelpad, Ångermaland och Västerbotten. Hela datamaterialet bestod av 2953 stycken huvudstammar fördelat på 150 stycken provytor (ytstorlek 100m2). Datamaterialet har analyserats med regressionsanalys och då främst med multipel logistisk regression, samt med variansanalys. Den totala inblandningen av naturlig föryngring var 27 procent av huvudstammarna efter röjning. Inga större skillnader fanns mellan de tre förvaltningarna (25-28%). Faktorer som signifikant påverkade andelen naturlig föryngring var markfuktighet, jordart, markberedningsmetod, planterat trädslag, trädhöjd, och höjd över havet utifrån det data som fanns att tillgå. Andelen naturlig föryngrade huvudstammar ökade t.ex. med ökad markfuktighet och minskad höjd över havet. En signifikant skillnad mellan markberedningsmetoderna och andelen naturlig föryngring kunde statistiskt säkerställas (p=0,015). Ett signifikant samband kunde också identifieras för trädhöjden där planterade huvudstammar hade en högre medelhöjd jämfört med naturligt föryngrade huvudstammar. Av alla naturligt föryngrade huvudstammar var trädslagsfördelningen mellan löv, tall (Pinus sylvestris L.) och gran (Picea abies L.) relativt jämn. Medelhöjden på dessa var högst hos lövet och därefter kom granen och till sist tallen. Att andelen naturlig föryngring utgör 27 procent efter röjning kan bero på olika faktorer. En tänkbar anledning kan vara hur lyckad föryngringen blev. Ytor där planteringen inte lyckats kan ha tagits över av naturligt föryngrade huvudstammar. Naturlig föryngring kan ses både som något som hämmar och förstör ett planterat bestånd förutsatt att planteringen är godkänd, men också som ett komplement. Stora skogsbolag som SCA som eftersträvar hög produktion och rationell skogsskötsel ser naturlig föryngring som komplement eftersom det sällan är ett överskott av planterade huvudstammar.