Gruppstorlekens påverkan på foderintag och tillväxt hos slaktgrisar

Sammanfattning: Det börjar bli alltmer förekommande att inhysa slaktgrisar i större gruppstorlekar. Tamgrisen härstammar från vildsvinet som lever i mindre grupper om ett tjugotal individer. Detta har lett till misstankar om att tamgrisen har svårt att anpassa sig till stora grupper och att det kan leda till social stress. En uppgörelse om hierarki uppstår vid en blandning av obekanta grisar genom hög frekvens av aggressivitet, hierarkin upprätthålls sedan genom lågintensiva aggressioner. Hos dräktiga gyltor har en låg position i hierarkin påvisat ha en negativ effekt på tillväxten som kan vara orsakat av ett lågt foderintag. Foderintaget och tillväxten är kopplade till fodereffektiviteten, ett lågt foderintag och en hög tillväxt ger en god fodereffektivitet och en lägre påverkan på miljön. Syftet med studien var att undersöka hur gruppstorleken påverkar foderintaget och tillväxten hos slaktgrisar. Resultatet förefaller som om gruppstorleken inte har någon avsevärd inverkan på vare sig foderintaget eller tillväxten hos slaktgrisar och studien ger intrycket av att beläggningsgraden och antalet foderplatser har en större inverkan än vad gruppstorleken har. Bristen på studier inom detta område bidrar dock till att ytterligare studier behövs för att kunna fastställa gruppstorlekens påverkan på foderintag och tillväxt hos slaktgrisar.