Utanförskap som gemenskap : En kvalitativ studie om internationellt adopterades känsla av tillhörighet och motståndsstrategier mot utanförskap

Sammanfattning: Diskursen om internationell adoption har de senaste åren varit omdiskuterat och utvecklats från att tidigare ha utgått från adoptivföräldrars perspektiv till att idag fokusera på adoptivbarnens upplevelser samt deras rättigheter. De som adopterades på 60-90 talet är idag vuxna och lyfter upp både positiva och negativa erfarenheter om att växa upp i sammanhang där de inte alltid passat in utseendesmässigt. Idag har vi ett samhällsklimat där svenskhet är omdiskuterat, många gånger tillskrivs personer en svensk idetitet utifrån utseendet vilket har för många skapat en känsla av utanförskap. Detta har bland annat lett till att många adopterade berättar om erfarenheter av utanförskap och rasism. Vi kan se att alltfler internationellt adopterade berättar om dessa erfarenheter i bland annat bloggar, dokumentärer, teveprogram. Mycket av den forskning som finns idag utgår från adoptivföräldrarnas perspektiv, därför har vi i vår studie valt att undersöka vuxna internationellt adopterades erfarenheter av etnisk tillhörighet och familjens roll i detta. Vidare undersöker vi de situationer där de upplever att deras identitet ifrågasätts och vilka motståndsstrategier de använder i dessa fall. Uppsatsen baseras på tio intervjuer med en induktiv ansats. Det teoretiska ramverket är uppbyggt av Goffmans begrepp stigma, Meads begrepp Jaget, I/ME och den generaliserande andre samt Hochschild begrepp känsloregler. Resultatet visar att adoptivfamiljen varit den trygga punkt i livet samtidigt som majoriteten har känt ett behov att söka tillhörighet och gemenskap bland andra grupper som också upplevt utanförskap och rasism. De grupper man sökt sig till har skiljt sig från person till person, det har varit att man sökt sig till föreningar med medlemmar från ursprungslandet, till skolor med mer mångfald eller andra adopterade grupper. Resultatet visar även att på så vis har de gjort motstånd mot utanförskap och rasism, genom att finna forum att uttrycka sig, men och genom att säga ifrån i de situationer där det har varit möjligt. För dem personer där adoptivfamiljen i tidigt skede introducerat de till kulturella sammanhang från ursprungslandet, har det inte funnits samma behov att söka sig till andra grupper.