Sjuksköterskors upplevelser av telefonrådgivning till personer med psykiska problem : En litteraturstudie

Sammanfattning: Telefonrådgivning via en sjuksköterska har funnits ända sedan 1930-talet men det är först de senaste åren som denna kompetens har erkänts som en egen specialitet. Inom vården sker allt fler möten mellan vårdgivare och vårdsökande via telefonen vilket leder till att allt högre krav ställs på sjuksköterskans yrkeskunnighet. Studiens syfte var att beskriva vad sjuksköterskor upplever vid telefonrådgivning till personer med psykiska problem. Metoden som använts i denna litteraturstudie var kvalitativ innehållsanalys med manifest och latent ansats. Resultatet baseras på 10 vetenskapliga artiklar där fyra kategorier framkom: trygghet, utsatthet, ett känsligt öra samt meningsfullhet. I resultatet framkom att kunskap och klinisk erfarenhet är faktorer som har stor betydelse för yrkesrollen inom telefonrådgivning. Som rådgivningssjuksköterska inom psykiatrisk vård upplevde många en hög stressnivå vad gäller den komplexa yrkesrollen. Att inte se patienten med sina egna ögon upplevdes som att delvis arbeta i blindo. Detta ledde till att rådgivningssjuksköterskorna lyssnade aktivt för att försöka förstå vad som uttrycktes mellan raderna i samtalet med den vårdsökande. Ett etiskt dilemma som rådgivningssjuksköterskor beskriver är upplevelse av svårigheter att hantera andrahandsinformation vid telefonrådgivning. Dessa svårigheter uppkommer då rådgivningssjuksköterskan ej har möjlighet att tala direkt till den person som telefonråden gäller. För övrigt gavs uttryck för att arbetet som rådgivningssjuksköterska är stimulerande och utmanande