Biologisk bekämpning av potatiscystnematoder : några biologiska bekämpningsorganismer och deras potential för svenskt bruk

Sammanfattning: Potatiscystnematoderna (PCN) Globodera pallida (vit potatiscystnematod) och G. rostochiensis (gul potatiscystnematod) är sedentära endoparasiter på potatis som kan orsaka stora skördeförluster i potatisodlingar. Båda arterna av PCN är även klassade som karantänskadegörare i Sverige. I dagsläget finns det inga godkända nematicider i Sverige och effekten av PCN-resistenta potatissorter har på vissa håll minskat, vilket medför att biologisk bekämpning kan utgöra en viktig framtida bekämpningsåtgärd mot PCN. I det här arbetet utfördes en litteraturstudie för att undersöka några kontrollorganismer för tillsättande biologisk bekämpning mot PCN och huruvida organismerna är godkända som verksamma ämnen i Sverige. Arbetet avgränsades till att undersöka bakterier och svampar som antingen har verkningssätt mot PCN genom parasitism eller genom att de utsöndrar sekundära metaboliter (antibios) som påverkar PCN negativt. Resultatet visade att bakterierna Pseudomonas spp., Bacillus spp. och Pasteuria spp. har en kontrolleffekt mot PCN. Verkningssättet från Pseudomonas spp och Bacillus spp sker bland annat genom antibios och från Pasteuria spp genom obligat parasitism. Bland svamparna uppvisade Hirsutella rhossiliensis, Pochonia chlamydosporia, Verticillium leptobactrum, Purpureocillium lilacinum och Trichoderma spp. en bekämpningseffekt mot PCN. Bland dessa var H. rhossiliensis endoparasitär på PCN, medan de övriga svamparna var ägg- och/eller cystparasiter. Samtliga organismer har uppvisat en bekämpningseffekt mot båda arterna av potatiscystnematoder, frånsett Pasteuria spp., H. rhossiliensis och V. leptobactrum som endast uppvisat en kontrolleffekt mot G. pallida. Av dessa biologiska kontrollorganismer fanns det enligt Kemikalieinspektionens (KEMI) bekämpnings-medelsregister arter godkända som verksamma ämnen inom släktena Pseudomonas, Bacillus och Trichoderma. Trichoderma harzianum och Bacillus thuringiensis var de två arter som både omfattades av litteraturstudien och som var godkända som verksamma ämnen enligt KEMI:s bekämpningsmedelsregister. Det är i nuläget svårt att utvärdera vilka kontrollorganismer som har störst bekämpningseffekt eftersom de försök som gjorts har utförts på olika premisser och då inga av försöken utförts i svenska fältförhållanden. Däremot har vissa av organismerna uppvisat egenskaper i litteraturen som kan påverka deras lämplighet som biologiska kontrollorgansimer i svensk potatisodling. Vissa av kontrollorganismerna uppvisade även positiva bieffekter på potatisplantorna som exempelvis att de inducerade systemisk resistens och var tillväxtfrämjande, vilket är positiva egenskaper ur produktionssynpunkt. Slutsatsen som drog är att T. harzianum och B. thuringiensis är två kontrollorganismer som både finns godkända som verksamma ämnen i Sverige och som uppvisat en bekämpningseffekt mot PCN. Dock krävs mer forskning för att säkerställa att isolaten av dessa organismer lämpar sig för svenskt bruk samt i vilka formuleringar de ska appliceras.