”Bara den som älskar sörjer” En retorisk analys av minnestalen till flodvågskatastrofens offer, i Stockholms Stadshus, den 10 januari 2005

Detta är en Kandidat-uppsats från Göteborgs universitet/Institutionen för svenska språket

Författare: Daniel Kanje; [2005]

Nyckelord: ;

Sammanfattning: I denna undersökning har jag granskat de tre tal som kung Carl XVI Gustav, ärkebiskop K.G. Hammar och statsminister Göran Persson höll till minne av flodvågskatastrofens offer, i Stadshuset den 10 januari 2005. Av de tre talen var det främst kungens som satte spår i mitt med-vetande. Kungens tal hyllades också i pressen medan de andra talarna knappt nämndes.Undersökningens övergripande syfte blev därför att försöka utröna vad det är som gör att vissa tal berör och direkt fastnar i medvetandet medan andra glöms bort. Mer specifikt studerades detta genom att likheter och olikheter lyftes fram i de tre talen och i kontexten dessa hölls i. Målet var att finna de variabler som sannolikt utgjorde grunden för den ensidi-ga mediaresponsen.Analysmetodens syfte var att försöka granska talen på ett så heltäckan-de sätt som möjligt. Därför användes en retorikorienterad argumenta-tionsanalys med utgångspunkt i kontexten. Analysen delades in i tre steg: 1. Kontexten som behandlade textens genre, den retoriska situatio-nen och talaren/författaren, 2. Talen som behandlade talens disposition, grundläggande medel för att övertyga, argumentationsanalys och stil och slutligen 3. Framförandet som behandlade artikulation, säkerhet och ordfrekvens.Det svar jag fann var att publiken först måste vara välvilligt inställd till talaren. Denna välvillighet skapas genom starkt ethos och genom att ta-laren skapar en vi-känsla med publiken. När detta uppfyllts är det tala-rens originalitet i form av fräscha nyskapande argument som gör att de-lar av talet fastnar i medvetandet.Enligt mig lyckades Kungen med det ovanstående och den goda re-sponsen grundar sig således i att han i sitt tal skapade vi-känsla, att hans framträdde med starkt ethos och att han använde sig av fräscha och ori-ginella argument som berörde några av mänsklighetens mest grund-läggande behov, gemenskap och tröst. De främsta orsakerna till den ute-blivna responsen för Persson och Hammar berodde, enligt undersök-ningen, i Perssons fall främst på att hans ethos var så skadat att han inte nådde fram till sin publik och i Hammars fall på att hans tal var för ab-strakt och opersonligt.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)