Röstens funktion i dansterapi

Sammanfattning: Madeleine McDonald: Röstens funktion i dansterapi. Uppsala: Musikvetenskap, 60 p., 2002  Syftet med den här uppsatsen är att undersöka röstens funktion i dansterapi. Ett underordnat syfte är att undersöka musikens roll i dansterapi. Jag har intervjuat tre dansterapeuter, vilka av yrkesetiska skäl förblir anonyma. Inledningsvis ges en kort historik över dansterapi och dess förhållande till andra terapiformer. Intervjuerna visar att rösten fyller en viktig funktion. (Jag har bortsett från det terapeutiska samtalet.) Rösten har kvaliteter som kan jämställas med dansens direkta fysiska uttryck. Rösten har en förstärkande känslomässig funktion och blir vägledande för terapeuten. De tre dansterapeuterna jobbar medvetet med klienternas röster exempelvis i uppvärmning med rörelse ochdans, i arbete med drömmar, till sång, pratsång, lek med vokalljud och andra ljud, improviserad rytmiska slingor osv. Klienterna komma på så vis i kontakt med sin andning, sin kraft och sitt jag, uttryck och känslor förstärks.Musikens roll i dansterapi är viktig. Terapeuterna använder sig av inspelad musik, sång och en av terapeuterna spelar själv slagverksinstrument. I USA finns dock dansterapeuter som inte användermusik. Musiken kan stödja rörelsen eller vara en motpol att arbeta emot, inspirera, vara stämningsskapande, förlösande osv. Genom rytm skapas gemenskap och närvaro. Musik kan felaktigt använd ha en negativ inverkan.