Retinerade överkäkshörntänder - En retrospektiv jämförelse mellan två typer av kirurgiska friläggingar inför en ortodontisk behandling

Sammanfattning: Hörntänderna i maxillan är efter visdomständerna de tänder som oftast blir retinerade. Prevalensen varierar mellan 1-3%. En retinerad överkäkshörntand har ofta en ektopisk placering. Detta kan leda till att eruptionsriktningen blir felaktig och därmed kan tanden orsaka skador på de angränsande incisivernas rötter. För att minska risken för detta krävs tidig diagnostik, i 9-11 års ålder. Den vanligaste åtgärden för palatinalt displacerade hörntänder är extraktion av mjölkhörntänderna för att underlätta spontaneruption av de efterföljande permanenta hörntänderna. Om enbart denna behandling inte är tillräcklig eller om den permanenta hörntanden ligger för djupt måste kirurgisk friläggning ske. Detta sker i kombination med efterföljande ortodontisk behandling. I Sverige används idag två typer av kirurgisk friläggning; öppen och sluten. Vilken typ av friläggning som används tycks vara lokalt betingat. I Malmöregionen används oftast öppen friläggning medan i Jönköpingsregionen sluten friläggning är vanligast. I denna studie jämförs behandlingsutfallet hos patienter där öppna och slutna friläggningar gjorts. Framförallt utvärderas om det finns någon signifikant skillnad i behandlingstid, från friläggning till dess att den ortodontiska behandlingen är färdig. Hänsyn tas till typ av friläggning och om tanden ligger palatinalt eller buckalt retinerad. Det undersöks även vid vilken ålder friläggning gjorts samt vilken typ av retentionapparatur som använts. I gruppen med öppen friläggning var patienterna i genomsnitt 15,2 år respektive 12,9 år i gruppen med sluten friläggning. Den totala behandlingstiden från friläggning till avlägsnande av apparatur visade sig vara signifikant kortare i gruppen som fick öppen friläggning jämfört med gruppen som fick sluten friläggning.