Dyslexi och genus : Stämmer det att fler pojkar än flickor har dyslexi?

Detta är en Magister-uppsats från Linnéuniversitetet/Institutionen för pedagogik, psykologi och idrottsvetenskap, PPI

Författare: Jenni Karjalainen; Christina Sand; [2010]

Nyckelord: ;

Sammanfattning: Abstract Syfte: Att undersöka eventuella skillnader mellan pojkar och flickor i årskurs 4 med avseende på fonologisk och ortografisk förmåga. Metod: 107 pojkar och 100 flickor i årskurs 4 fördelade på 14 olika skolor har genomfört en screening med avseende att mäta fonologisk och ortografisk förmåga. Av dessa valdes de elever som hamnade en standardavvikelse över respektive under genomsnittet ut för en fördjupad studie. De 84 eleverna fick enskilt utföra ytterligare fem läs- och skrivtest. Resultat: Den enda signifikanta skillnaden som kunde utläsas i såväl den lågpresterande som den högpresterande gruppen var i deltestet som mäter ordigenkänning, där flickorna uppvisade högre resultat. I den lågpresterande gruppen var pojkarnas resultat likvärdiga eller något högre än flickornas på de övriga deltesten. I den högpresterande gruppen var däremot flickornas resultat likvärdiga eller något högre än pojkarnas. Resultaten från undersökningen visar att ungefär 5% av flickorna och 6% av pojkarna har svårigheter som kan ha en dyslektisk förklaring. Diskussion: Studiens resultat visar inga skillnader vad gäller fonologisk förmåga mellan pojkar och flickor. En slutsats som man med försiktighet kan dra är att det inte finns någon större skillnad mellan antalet flickor och pojkar med dyslexi.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)