"Vem får vara min familj? -En granskning av olika relationsformers tillgång till familjerätten"

Sammanfattning: Vad som anses som acceptabla relations- och samlevnadsformer har varierat från tid till tid och är en fråga där både lagstiftning och samhällsnormer påverkat varandra. Under relativt kort tid har detta samspel lett till en allt mer öppen syn på andra, alternativa, familjebildningar. Utvecklingen har dels ökat individens valmöjligheter i den privata sfären, dels individens möjligheter att vara sig själv. Vilka relationsformer som får tillgång till familjerättslig lagstiftning genom äktenskapsbalken och sambolagen har däremot varit oförändrade under lång tid. Det är i dagsläget främst parrelationer, där individerna är ett monogamt, samboende romantiskt par som får tillgång till rättsligt skydd. Uppsatsen har därför med hjälp av neutralitetsideologin och normkritisk teoribildning analyserat förarbeten till den svenska familjelagstiftningen för att få fram vilka värden, argument och normer som legat bakom att familjelagstiftningen ger rättsligt skydd och erkännande till vissa relationsformer och inte andra. Undersökningen fann flera bakomliggande värden till att lagstiftningen ger rättsligt skydd till vissa relationsformer men att dessa värden har tillämpats olika beroende på vilken relationstyp eller samlevnadsform som har behandlats i förarbetena. I vissa fall har värdena inte behandlats alls i förhållande till en relationsform, medan samma värden i andra fall blivit avgörande för en annan relationsforms tillgång till familjelagstiftningen. Vidare fann undersökningen en parnorm i argumenten som legat bakom särbehandlingen av olika relationsformer. Parnormen har dels inneburit att parrelationer har behandlats mer förmånligt jämfört med andra relationsformer i lagstiftningsprocessen, dels att parrelationen använts som mall för vilka typer av relationer som lagstiftningen är tänkt att skydda eller hjälpa. I uppsatsens avlutande diskussionen diskuterades flera möjligheter och utmaningar i relation till hur lagstiftaren kan gå till väga för att skapa en mer inkluderande och neutral familjerättslig reglering för relationer.