Meddelarskyddet ur ett journalistiskt perspektiv - särskilt om tystnadsplikten

Sammanfattning: Uppsatsen behandlar det tryckfrihetsrättsliga meddelarskyddet ur ett journa- listiskt perspektiv. Särskilt utrymme har journalistens tystnadsplikt i förhål- lande till sin källa givits. Med meddelarskydd avses i uppsatsen meddelar- och anskaffarfriheten, ano- nymitetsskyddet och, som en egen, klart avgränsad del, efterforsknings- förbudet. I meddelarfriheten ingår en rätt att i publiceringssyfte meddela sig i vilket ämne som helst. Meddelarfriheten skyddas genom bestämmelser om förbud mot efterforskning och anonymitetsregler. Regelverket kring meddelare har vuxit fram ur principerna om anonymitet och ensamansvar. Anonymitetsskyddet innebär att meddelaren anonymt kan lämna uppgifter till pressen. Journalisten får inte skada meddelaren genom att röja dennes identitet, förutom vid vissa i TF angivna undantagssituationer. Ensamansvaret innebär för meddelaren en straffrihet - det är i stället den ans- varige utgivaren som bär det straffrättsliga ansvaret för eventuellt tryck- frihetsbrott. Tryckfrihetsansvaret är exklusivt och utesluter ansvar för med- verkan. Att någon annan svarar inför lagen för den information som publiceras i tidningen verkar i en för meddelarens del vänlig riktning&semic denne har en rätt att lämna uppgifter till tidningsredaktioner utan rädsla för even- tuella repressalier i tryckfrihetsrättslig mening. Ensamansvaret, och därmed även meddelarfriheten, bryts dock igenom av bestämmelser om med- delaransvar och meddelarbrott enligt TF 7 kap. 3 §. I bestämmelsen framgår kopplingen mellan de bägge ansvarsinstituten&semic ensamansvaret sätts här åt si-dan för en tämligen vid krets av personer, så kallade meddelare. Undantagen från journalistens annars så stränga tystnadsplikt är tillämpliga när meddelaren lämnat sitt samtycke, när meddelaren kan göras ansvarig för framställningen eller meddelandet eller när det är fråga om vissa angivna brott. Dessa undantagssituationer kan aktualisera olika, till synes, olösliga intressekonflikter i förhållande till samhällets intresse av att beivra brott. Tystnadsplikten ställs på sin spets när de brottsutredande myndigheterna vill få ut material som kan antas få betydelse i pågående rättsutredning eller vid vittnesförhör. Ytterst handlar konflikten om avvägningen mellan två från varandra motstående intressen&semic å ena sidan de brottsutredande myndig-heternas intresse av att effektivt kunna bekämpa brott, å andra sidan den i grundlag stadgade tystnadsplikten för journalisten i förhållande till sin källa. I samband med att dessa bägge samhällsintressena kommer i konflikt - intresset av att kunna beivra allvarlig brottslighet och intresset av att skydda massmediers källor - uppstår ofrånkomligen frågan: Skall journalistkåren agera samhällsdeltagare eller samhällsobservatör? Journalistens främsta roll är den att observera och skriva om olika samhälleliga företeelser. I vissa si-tuationer kan denna roll dock komma att utökas till en samhälldeltagande så- dan. Journalisten kan då bli tvungen att förse de brottsutredande myndighe-terna med information. Detta skall endast ske när rätten, vid en grundlig in-tresseavvägning, bedömer att starka skäl talar härför.