"Handla i övrigt som vid möte med spårvagnar." En studie av Körkortsbokens bild av bilföraren

Sammanfattning: Trafiken består av komplexa system och ett regelverk, vars syfte ytterst är att förhindra att människor dör eller skadas svårt. Därför är det av största vikt att kommunikationen fungerar väl under körkortstagarens utbildning till bilförare. En mycket viktig del av detta är att körkortstagaren kan identifiera sig i utbildningsmaterialet. Syftet med denna studie var att så förutsättningslöst som möjligt undersöka hur körkortstagaren framställs i Körkortsboken 2013. I syfte att kunna jämföra och sätta in resultaten i ett sammanhang genomfördes en motsvarande, men mindre omfattande studie av Körkortsboken 1976. För att komma åt vem som erbjuds identifikationsmöjligheter i texterna, genomfördes analysen ur ett materialdrivet, intersektionalistiskt perspektiv. Detta innebär att de kategoriseringar som fanns i materialet legat till grund för konstruktionen av de normalföreställningar om Körkortstagaren som hittats. Som ett led i att identifiera texternas tänkta mottagare, eller ideala modelläsare, analyserades hur sändaren genom olika tilltal placerar mottagare på olika avstånd i så kallade deiktiska rum. Ur analyserna har flera intressanta resultat framkommit, varav några inte ingick i det ursprungliga syftet. Ett av de tydligaste resultaten är att du är den dominerande tilltalsformen i både Körkortsboken 2013 och 1976. Användningen av du tycks vara kopplad till innehåll. Instruktioner, vars syfte är att mottagaren ska kunna agera adekvat i ett slags fiktiv realtid, tycks främja att du-tilltal används, medan tekniskt innehåll tycks leda till minskad användningen av både du och andra tilltalsformer. Intressant att notera är att Körkortsboken 1976 tycks vara tidigt ute med att använda du-tilltal, i relation till andra texter från samma tid. Detta du bestäms oftast enbart ur kontexten som någon som håller på att utbilda sig till bilförare, vilket bjuder in många olika läsare att identifiera sig i texten. I Körkortsboken 2013 däremot, kan vem du är ofta bestämmas och preciseras ur kontexten. Detta gäller främst i introduktionskapitlet och i ett av bokens senare där människan beskrivs. I kapitlen däremellan, där bilkörning och trafikregler förklaras, är du öppnare och bjuder in fler mottagare att identifiera sig med textens körkortstagare. Dock präglas läsningen också av dessa kapitel av de föreställningar om körkortstagaren som etableras inledningsvis. Den diskurs i vilken körkortsboken är en del, genomsyras av en mängd föreställningar och förutsättningar. Några av dem har upptäckts och lyfts fram i denna studie. Den i särklass vanligaste föreställningen om körkortstagaren i Körkortsboken 2013 är att körkortstagaren är mycket ung. Vidare normaliseras denna unga körkortstagare som någon som går i skolan, bor 4 i föräldrahemmet, har goda socioekonomiska förutsättningar, saknar partner, men har viktiga förebilder i föräldrar och bland kompisar. Detta är intressant och medför att en betydande andel mottagare marginaliseras i texten, eftersom en relativt stor antal av dagens körkortstagare har lämnat tonåren och föräldrahemmet bakom sig. Motsvarande bild av Körkortstagaren hittas inte i Körkortsboken 1976. Däremot normaliseras körkortstagaren både 2013 och 1976 som trafikskoleelev med tillgång till privat handledare och bil. Körkortsbokens verkliga mottagare är en stor och heterogen grupp som förändras över tid. Genom detta förändras också på olika vis diskursen runt körkortet. Sammantaget har studien framgångsrikt besvarat de frågeställningar som den utgick ifrån. Dock föder en studie som denna ofta fler frågor än den har möjlighet att besvara. Dessa återstår att undersöka.