”Det är klart att det är svårare att hävda sitt oberoende, det är ju ändå sina gamla kompisar man granskar”. En kvalitativ studie om de kommunala revisorernas förhållningssätt till oberoende.

Sammanfattning: Syfte: Syftet med uppsatsen är att skapa en större förståelse för vilka strategier som de förtroendevalda revisorerna använder sig av för att skapa och upprätthålla ett oberoende. Detta eftersom det i slutändan är revisorernas ansvar att vidmakthålla ett oberoende i deras roll. Teori: I huvuddrag används Bringselius (2013) fyra strategier för att förstå ett oberoende. Dessa är rekrytering, finansiering, beslutsfattande, kultur och ledarskap. Metod: Uppsatsen använder sig av semistrukturerade informantintervjuer med 11 förtroendevalda revisorer. Studien har även ett teorikonsumerande förhållningssätt vilket innebär att man samlar in en mängd olika relevanta teorier för att förstå ett specifikt fall, det vill säga den kommunala revisionen. Resultat: Studien visar på att det finns ett flertal unika strategier som de förtroendevalda revisorerna kan använda sig av för att skapa eller upprätthålla ett oberoende. Dessa strategier kan både vara fördelaktiga och skadliga för ett oberoende. De konkreta fördelaktiga exemplen som kan frambringa ett oberoende är att revisorerna självt kan planera för upphandlingsprocessen av sakkunniga biträden. Revisonen kan även använda sig av en utökad kravställan i rekryteringen av revisorer för att öka kompetens bland de som rekryteras. Det finns även negativa strategier som kan påverka ett oberoende och det kretsar kring att ekonomiska incitament, i form av samrevisioner, kan påverka valet av granskningar som utförs av revisionen. En mer tvetydlig strategi är hur revisorerna förhåller sig till input från kommunmedborgarna. Detta eftersom det dels fungerar som en informationskanal till potentiella granskningar, men samtidigt förväntas revisionen vara opåverkad av utomstående.