"Det slutna rummets problem" - Bevisvärderingen kring Lindomeproblematiken med flera närvarande på en brottsplats

Sammanfattning: För 27 år sedan skedde ett mord vars efterdyningar märks av och är ett ständigt diskussionsämne än idag. Den mediala reaktionen när en 89-årig man mördades i sitt egna hem med sin egen stekpanna lät inte vänta på sig när de enda två som befunnit sig på platsen vid tiden för mordet frikändes. Begreppet Lindomeproblematiken myntades och är idag synonymt med situationer där de tilltalade skyller på varandra och på så vis undkommer straff då det saknas bevisning och vittnen. De två tilltalade männen i Lindome friades för mordet och sedan dess har det svenska rättsväsendet försökt ändra sitt tillvägagångssätt i de fall där Lindomeproblematiken ställts på sin spets. I den här uppsatsen har jag diskuterat och analyserat det så kallade ”slutna rummets problem” som har att göra med bevisvärderingen kring Lindomeproblematiken med flera närvarande på en brottsplats. Denna problematik kan ge upphov till ett antal typsituationer som alla ger olika förutsättningar för att döma. För att förstå vilka dilemman domstolarna ställs inför och hur det påverkar deras bevisvärdering är det viktigt att utreda de rättsliga principer som genomsyrar det svenska rättsväsendet. En av de viktigaste principerna är att ingen ska dömas om dennes skuld inte är ställd utom rimligt tvivel. Det höga beviskravet kommer från principen om hellre fria än fälla. Samtidigt har rättsväsendet en skyldighet mot det allmänna att upprätthålla allmän ordning och se till att begångna brott lagförs. Ju strängare domstolarna är i att upprätthålla det höga beviskravet desto fler skyldiga kommer gå fria samtidigt som motsatsen innebär att fler oskyldiga döms för brott de inte begått. I svensk rätt råder principen om fri bevisprövning. Rätten är med andra ord inte bunden av några legala regler vid värderingen av den framlagda bevisningen. Avsaknaden av riktlinjer har gett upphov till ett flertal metoder och modeller från jurister och psykologer men även matematiker. När domstolen ställs inför ett fall liknande Lindomefallet är det framförallt två delmoment som är avgörande för resultatet. Det första är utredningskravet. Är åklagarens bevisning tillräckligt stark eller finns det ytterligare bevisning som kan ha inverkan på bevisvärdet? Svaret på dessa två frågor är avgörande för målets fortsatta gång. Är bevisningen otillräcklig, ska de tilltalade frikännas redan på denna grund. Anses dock beviskravet uppfyllt ska domstolen gå vidare till det andra momentet som innebär en värdering av de tilltalades utsagor. Mordet i Lindome ägde rum för 27 år sedan, men den mediala och allmänna indignationen som uppstod i efterdyningarna lever kvar än idag. Lagförslag och rekommendationer har getts från alla håll och kanter på hur detta problem ska lösas men kontentan är att Sverige uppfyller de krav som ställs på en rättsstat. För att komma till bukt med denna problematik krävs det att rättsväsendets olika aktörer samarbetar, men det krävs också lite tur. Ett vittne eller annat bevis kan vara oerhört viktig och få en avgörande roll för resultatet.