Djur som våldsoffer i misshandelsrelationer – djurhälsopersonalens perspektiv

Sammanfattning: Sambandet mellan våld mot djur och våld i nära relationer är väl dokumenterat. Forskning har visat att en person som misshandlar sin partner kan använda djuren i hemmet som ett medel för att skrämma, kontrollera, hämnas och utsätta sin partner för tvång. Det kan ske genom hot att skada eller döda djuret och faktiska handlingar där personen ifråga gör det. Våld mot djur är också förknippat med eskalerande våld. Studier tyder på att djurens utsatthet gör det svårare för den våldsutsatta partnern att lämna förhållandet, då hen är orolig för vad som ska hända med djuret. Djuren kan oftast inte tas med till kvinno- eller brottsofferjourer och det kan vara svårt att hitta någonstans att placera djuren. Detta kan ytterligare försvåra uppbrottet från en våldsam relation. På humansidan är ämnet uppmärksammat men det är fortfarande relativt ungt utifrån ett djursjukvårdsperspektiv. De djur som ingår i en familj där våld präglar relationerna riskerar att bli utsatta för våld på olika sätt och kan komma att dyka upp som patienter på djurkliniker. Den här uppsatsen syftar till att undersöka sambandet mellan våld i nära relationer och våld mot djur utifrån ett djuromvårdnadsperspektiv. Att göra djurhälsopersonal uppmärksamma på sambandet är viktigt för att öka möjligheten att upptäcka utsatta människor. Men det är också viktigt för djurens egen skull, då de kan anses ha ett existensberättigande i sig själva. Utifrån litteratur och forskning beskrivs här huruvida våldsutsatta djur kommer till kliniken, samt hur man kan uppmärksamma dessa patienter. De kan komma in med en viss typ av skador och uppvisa ett beteende gentemot sin ägare som kan väcka misstankar. Utöver litteraturstudier har två intervjuer genomförts med respondenter som arbetar inom området i Sverige. Deras svar hjälper till att ge en bild av svenska förhållanden. Som djurhälsopersonal arbetar man med djurens bästa för ögonen. Genom utbildning i ämnet och samarbete med instanser som polis, länsstyrelse och VOOV (Veterinär Omtanke Om Våldsutsatta) kan djurhälsopersonal bidra till att bryta en våldscykel. Då forskningen inom området kan anses vara eftersatt i Sverige, är förhoppningen att detta arbete kan inspirera till vidare fördjupning inom ämnet. Som personal inom djurens hälso- och sjukvård kan man spela en stor roll för våldsutsatta individer.