Diet hos lax (Salmo salar) och öring (Salmo trutta) i Vänern: Kompletterande perspektiv i en ekosystembaserad fiskförvaltning

Sammanfattning: Kunskap om fiskars diet är viktigt för att kunna bedriva en ekosystembaserad fiskförvaltning. I Sveriges största sjö Vänern lever glacialrelikta stammar av lax (Salmo salar) och öring (Salmo trutta) som enligt Natura 2000 har särskilt bevarandevärde och därför är föremål för riktade förvaltningsåtgärder. Studiens syfte var att beskriva och jämföra diet hos lax och öring i Vänern genom att undersöka vilka bytesarter som utgjorde deras föda, hur dieten skiljde sig åt i två olika delar av sjön, Dalbosjön och Värmlandssjön, samt hur parasitförekomsten i magsäckarna såg ut. I samband med sportfisketävlingar i Vänern samlades magsäckar från uppfiskad lax och öring in av sportfiskare. Maginnehållsanalys och artbestämning utfördes. Artbestämning av parasiter utfördes av Statens veterinärmedicinska anstalt genom analys av fotografi. Bytesfiskar som påträffades var nors (Osmerus eperlanus), siklöja (Coregonus albula), storspigg (Gasterosteus aculeatus aculeatus) och abborre (Perca fluviatilis). För både lax och öring var nors den vanligaste bytesfisken medan andelen siklöja var låg och storspigg var vanligt förekommande endast hos lax. Ingen signifikant skillnad noterades mellan sjöarna för lax och öring gällande den procentuella andel av magsäckarna där en viss bytesfiskart förekom. Lax i Dalbosjön hade signifikant lägre antal byten per mage än lax i Värmlandssjön. Bandmask förekom i sju procent av magarna. På en övergripande nivå verifierar resultatet i föreliggande studie i hög grad det som tidigare varit känt om dieten hos lax och öring i Vänern, samtidigt har nya rön om dieten hos dessa arter kunnat tillföras liksom kompletterande perspektiv i Vänerns ekosystembaserade fiskförvaltning.