Interaktionen mellan anhöriga till personer med demenssjukdom i särskilt boende och vårdpersonal - bemötande, känslor och kommunikation

Sammanfattning: Befolkningen i västvärlden blir äldre och förekomsten av demens-sjukdomar ökar med stigande ålder. Demenssjukdomar är ett sam-lingsnamn för en grupp symtom där olika hjärnfunktioner har för-sämrats. Relationen mellan anhöriga till personer med demens-sjukdom som vårdas på särskilt boende och vårdpersonal är sällan fri från konflikter. Syftet med denna litteraturstudie var att beskri-va upplevelsen av interaktionen mellan anhöriga till personer med demenssjukdom och sjuksköterskan/vårdpersonal. Litteraturstudi-en är baserad på 24 artiklar. Resultatet visade både positiva och negativa interaktioner mellan anhöriga och vårdpersonal. Olika demensformer och stadier av demenssjukdomen kräver differentie-rad omvårdnad av personen med demenssjukdom och dennes an-höriga, därför bör vårdpersonalen vara flexibel och specialiserad. Vid pressade arbetsförhållanden i form av tidsbrist och hög perso-nalomsättning upplevde anhöriga brister i bemötande, information och kommunikation. Ökad kunskap om sjukdomen demens och utbildning skulle kunna underlätta rekrytering och bevarande av vårdpersonal. Fler aktiviteter för de demenssjuka efterfrågades av anhöriga. Konflikter mellan anhöriga och vårdpersonal uppstår ofta till följd av olika synsätt på omvårdnaden av den demenssjuke personen varför specifik kunskap om demens är betydelsefull. An-höriga behöver också mer kunskap om sjukdomen demens. Beslu-tet av att flytta den demente till ett vårdhem är fyllt med skuld och andra känslor och dessa känslor finns fortfarande kvar långt efter flytten. Det är viktigt att belysa sämre fungerande interaktioner så att dessa i förlängningen kan leda till goda relationer. Dåliga inter-aktioner kan orsaka stress och andra psykiska problem hos anhöri-ga. Vidare forskning behövs för att få djupare kunskap om varför en del anhöriga uppger att interaktionen inte fungerar tillfredsstäl-lande.