Varför är invandrare överrepresenterade i kriminalstatistiken? - En analys av det straffrättsliga regelsystemet och den straffrättsliga kontrollapparaten

Sammanfattning: I den kriminalpolitiska debatten är invandrares brottslighet föremål för ett särskilt intresse. Kriminalstatistiken visar nämligen att invandrare, i förhållande till den andel de utgör av befolkningen, är överrepresenterade i viss brottslighet. Dock har förhållandena kring invandrares brottslighet länge varit tabubelagda i den offentliga svenska debatten, och orsakerna till överrepresentationen har aldrig blivit utforskade. Denna uppsats försöker att ge en delförklaring till varför invandrare är överrepresenterade i brottslighet. Teorin som presenteras finner orsakerna i det straffrättsliga regelsystemet och i den straffrättsliga kontrollapparaten. Det straffrättsliga regelsystemet reglerar vilka mänskliga beteenden som är oriktiga, och försöker uppfostra statens medborgare till att uppfatta samhällsnormerna som moraliskt riktiga. Genom kriminalisering av vissa handlingar skapas regler som talar om vilka rättigheter och skyldigheter som skall efterlevas. Problemet för invandrare uppstår när olika straffrättsliga regelsystem bedömer en och samma situation på olika sätt. Det uppstår då en konflikt mellan de normer för uppträdande och de inställningar till olika ting som den gamla och den nya kulturen har. Detta i sin tur leder till att någon som kan betraktas som laglydig i ett land blir brottsling när denne utför samma gärning i ett annat land. Genom att kriminalisera vissa handlingar blir därmed invandrare i högre grad än svenskar potentiella brottslingar, vilket kan leda till överrepresentationen i brottslighet. Likaså kan de beslut som tas inom den straffrättsliga kontrollapparaten leda till att invandrare lättare än svenskar slutligen registreras i kriminalstatistiken. Från det att någon upptäcks begå ett brott till det att påföljden verkställs tas en hel del myndighetsbeslut. Det är vid dessa beslutsfattanden som diskriminering av invandrare kan förekomma. Denna diskriminering behöver dock inte alltid vara tydlig. Det rör sig snarare troligtvis om små skevheter inom gången från polisanmälan och brottsutredning till dom och straffpåföljds verkställighet. Tillsammans blir dessa små skevheter stora, vilket leder till överrepresentationen i statistiken. Det är viktigt att i den offentliga debatten belysa alla utgångspunkter kring invandrares kriminalitet. Annars finns risken för att tabun blir grogrunden för oro, som i sin tur leder till moraliska panikåtgärder. För att förhindra differentieringen bör den svenska lagstiftaren i högre grad beakta vilka grupper i samhället som direkt eller indirekt påverkas av att en handling kriminaliseras. Det är också viktigt att beslutsfattare inte blir avtrubbade, utan behåller förmågan att se när en situation av diskriminering föreligger såväl inom själva förfarandet som i rättstillämpningen. För att förståelsen för invandrare skall öka inom det straffrättsliga regelsystemet och den straffrättsliga kontrollapparaten är det också önskvärt att fler invandrare blir representerade inom rättsväsendet.